Det kom ett brev...

... ett välskrivet och inspirerande sådant. Från en mycket god vän. Jag frågade om jag fick lägga upp det, och det fick jag:

Hej Milou,

Hur har ni det? Här är det helt ok. Det som är underbart tyngs ned av det som är vedervärdigt så jag hamnar någonstans på medel. Det som är vedervärdigt är naturligtvis mitt arbete. Samtidigt är det paradoxalt nog det bästa jag har gjort i jobbväg, hittills. Att vantrivas något så fruktansvärt kan säkert vara förlamande men i mitt fall nu har det blivit tvärtom. Jag har äntligen kommit på vad jag ska göra istället. Jag ska bli gastronomisk kock/fine dining. Det bara är så, jag trivs bäst i huckle och förkläde. Jag är som en bög som har kommit ut ur garderoben men för min del handlar det väl snarare om skafferiet.

Jag är egentligen inte intresserad av att arbeta på någons resturang. Jag vill ha min egen verksamhet. I förra veckan var jag nere på nyföretagarcentrum och träffade en rådgivare. Farbrorn gillade min idé. Han var jättetrevlig och det kändes jättekul att få en sådan bekräftelse. De har ju bra koll på läget. Jag tror jag ska börja med Catering för att sedan också ha en butik med närproducerade ekologiska råvaror och framförallt färdiglagad mat, lagad från grunden som stressade människor kan köpa med sig hem istället för att köpa en sunkpizza på hörnan.

Hälsa så mycket till familjen och ta väl hand om dig!

Visst är det upplyftande med nya horisonter och perspektiv? Tänk att det egentligen är så enkelt, att man ska syssla med det man gillar och är bra på.