Lycklig Valborg

Det är visst Valborg där hemma i Sverige. Jag brukade älska Valborg, det betydde korv och öl i skärgården, första doppet och första skvallret efter en lång vinter, förhoppningar inför sommaren och det bästa av allt, återförening med älskade vänner. Jag var alltid kär i en Ola som aldrig var kär i mig. Han kom över i sin Buster RS från Ljusterö och jag satt utanför sjöboden och lyssnade efter hans 25-hästars. Han hade en mörkblå Henri Lloyd och Timberland seglarskor. Det luktade tjära och grillolja. Faret glittrade av vårsolen. Vi var som kalvar på grönbete. Maj var den efterlängtade månaden med alla långhelger och lov. Underbara minnen. En mycket lycklig tid.

Här dricker vi vin och myser med Londonbesök. Inte illa det heller.

Godnatt!!

För ett år sedan i skärgården

Att skapa en sommar

Våren och sommaren börjar ta form. Om jag sliter mig från datorn, vill säga. Jag ska egentligen lämna in visumhandlingarna inför Ghanaresan nu. Så om det blir gjort idag, kommer vi att spendera våren i Afrika. Ja, alltså, inte deras vår. Deras regnperiod, som inte nödvändigtvis innebär regelrätta regnväder utan mer het fukt, ungefär som Malmö innan ett stort åskväder i augusti. Fast varmt. Kvavt. Intressant.

För att understryka mitt liv av kontraster har jag bokat ett rött hus med vita knutar i skärgården i sommar. Jag vet inte om jag tagit mig vatten över huvudet, det finns varken disk- eller tvättmaskin och jag kommer att vara ensam med båda barnen eftersom engelsmannen stannar hemma och drar in pengarna. Däremot finns det en glasveranda med utsikt över viken, egen strand och torrdass. Det andas min barndoms somrar lång väg. Jag vill ligga i en säng och genom fönstret se en skandinavisk sommarhimmel, höra en ensam motorbåt puttra över faret och lyssna på vinden som rasslar i björkarna. Jag har just skapat mig min afrikanska vår och min svenska sommar. Om än så länge bara på papperet. Om jag tar mig till ambassaden...

Little big things

"Mamma, jag vill inte gå i skolan, jag vill åka på semester."

"Jag vill inte leka med barnen mer."

"Jag vill bara åka till mormor."

Jag vet. Jag vet.

Terminen är lång, dagarna är långa, sonen är liten. Schemat är pressat, mötena många och kvällarna korta.

Jag vill inte att V ska ha några plikter. Jag vill att han ska springa barfota på Karlssons äng, bada kvällsbad och äta jordgubbar med mjölk. Jag vill att han ska klättra i berg, lära sig vissla och få skrapsår på knäna. Jag vill att han ska känna morgondagg och fiska i spegelblanka vattnet. Att han ska lära sig simma, plocka stenar och kasta kottar. Att han ska baka sockerkaka, grilla korv och ha picknick. Att han ska äta smultron, åka båt och slå knop. Jag vill att han ska få myggbett, leka kurragömma och leta grodor, klättra i träd, bygga sandslott och somna i hängmattan. Att han ska svettas om sina små fötter i gummistövlarna och springa naken i regnet.

Jag vill inte att livet ska vara hårt för en treåring. Tids nog blir livet ända hårt. V ska inte behöva ligga i sin säng och önska bort sin morgon.

Jag räknar veckorna. Fem kvar. Sen blir livet lite lättare igen. Men fem veckor är lång tid för en liten kille som är trött och bara vill åka till mormor.