Tiga är guld

Jag älskar att gå till frisören, massören, pedikören, manikören etc, men jag avskyr att prata. Hos min frisör vill jag bara sitta tyst, dricka latte, läsa skvaller och lyssna. Det gjorde jag igår och jag hörde detta av fellow frisörbesökaren:

"Alla säger att typ Stureplan är snobbigt, men jag tycker fan inte det. Jag tycker Söder är snobbigt. Alla är så himla sura där. Man bara hallå ska vi ha lite kul nån gång, eller? Jag skulle vägra festa någon annanstans än på Stureplan. Dit går alla som verkligen vill festa, som verkligen vill ha kul. Det är så jävla bra stämning där, det är typ bara glada mänskor. På Söder, alltså, man går ju ut för att ha kul, men går ju inte ut för att typ träffa sin soul mate. Eller hur?"

Eller:

"Både jag och min pojkvän har typ aspergers syndrom. Jag är så himla glad att jag har träffat honom för nu förstår jag vad alla mina expojkvänner har fått stå ut med. Vi är så himla lika, vi är liksom hyperaktiva båda två."

Frisören: "Hur tar det sig uttryck egentligen, det där asperger?"

"Nej, men det är typ så här om jag väljer en stol på typ Mc Donalds, också sätter sig någon annan på den stolen, då blir jag liksom helt besatt av att själv vilja sitta på den stolen. Eller typ med bestick och sånt också.

Frisören: "Oj då."

"Ja, jag vet. Både jag och min pojkvän har det."

Plåster på såren på Story

För några månader sedan träffade jag en bästis på Story på Riddargatan. Redan vid första beställningen reagerade vi på bartenderns onödigt snorkiga attityd och trots fåtalet gäster blev hans service sämre och sämre ju längre kvällen led. Kanske är det typiskt Stockholm, kanske var det vår francofoni, men vi bad att få tala med "chefen" och framförde nyktert våra klagomål. Vi blev väl bemötta och lovades uppföljning på raden av förolämpningar och det allmänt trista beteendet. En vecka senare blev jag uppringd av "klagomålsansvarig". Hon bad om ursäkt å bartenderns vägnar, berättade att vi inte var ensamma med missnöjet, men välkomnade oss tillbaka till Story på en flaska champagne som plåster på såren.

Ibland lönar det sig alltså att klaga, till och med i det allra snorkigaste Stockholm.

Snökaos i våra hjärtan

Nu har Eurostar just deklarerat att tågen ska börja gå imorgon med begränsad styrka. Under tisdagen får bara de passagerare resa som skulle ha åkt under helgen, då tågen stod stilla. För mig innebär detta att jag antagligen kommer med den 24:e.

Imorgon ska det snöa igen. Belgarna slirar omkring på sina sommardäck i snömodden. Europaskolan håller stängt på grund av snön. Skandinaverna ojjar sig, men det är ett bra beslut. Det minskar antalet bilar och barn på vägarna. Jag tror inte det ens finns plogbilar i den här stan. Igår var det fyra par som ringde återbud till vår drink pga snön. Jag kan tillägga att inga av dem var svenskar.

Vad som fascinerar mig är ungdomarnas sätt att klä sig i kylan. I lördags visade vår termometer -7 (jag har hört alla möjliga förslag, inget särskilt rimligt, men det var i belgiska mått mätt väldigt kallt). Killarna släntrade omkring i öppna jeansjackor och gymnastikskor, tjejerna var v-ringade och barhuvade. Det är som om alternativet att klä sig varmt inte existerar.

Som svensk tar jag förstås tillfället i akt att damma av Monclerjackan och dra mössan över öronen. Engelsmannen tittar skeptiskt på mig när jag drar ned kylan i lungorna. Den luktar ju så gott. Den luktar hemma.

Julehat

Om man inte tycker om julen kan man i alla fall glädjas åt att apelsinerna är goda den här årstiden.

Min största skräck

"Fyra tåg i tunneln mellan Frankrike och England havererade i natt. Resulatet blev att över 2000 personer fick tillbringa natten långt under ytan, mellan London och Paris. De utmattade passagerarna evakuerades under morgontimmarna..."

Jag låg i en varm säng i natt och sitter inte i tunneln förrän på onsdag. Jag tror jag tar färjan, förresten. Om det finns någon. Det bästa är kanske att stänga in sig i lägenheten och aldrig gå ut igen. Någonsin.

Min värsta fobi är att något ska hända i den där tunneln. Vi åker så ofta och jag bara väntar på den dagen när en brand bryter ut, en bomb exploderar eller ett tåg spårar ur när vi befinner oss ombord. En gång under mina oräkneliga resor har tåget stannat i tunneln. Av någon anledning blev det tvärnit och jag satt där och räknade minuterna. Jag visste att vi var ungefär fem minuter in i tunneln, och att tåget till Paris avgått precis innan vårt. Håret reste sig i nacken, jag hyperventilerade men gjorde allt för att hålla mig lugn. När jag precis skulle be en medpassagerare om "hjälp" (vad nu man kan göra åt någon annans panik) satte tåget igång och mina hjärtslag saktade ned något. Vi kröp igenom tunneln och det tog 45 minuter innan jag såg dagsljus igen.

Jag avskyr verkligen den där sträckan och försöker alltid boka business så att jag i alla fall kan dricka champagne när jag sprängs till döds.

Inspiration

Imorgon ska vi ha christmas/house warming/post wedding drinks hos oss och jag försöker komma på roliga tilltugg till drinkarna. Snälla, om någon läser detta. Ge mig tips. Jag har varit inne på varje hemsida som finns men får ingen riktig inspiration.

Det enda jag fastnat för är laxtoast, kex toast skagen och grönmögelost med vindruva. Inte särskilt nyskapande med andra ord. Inte särskilt Martha Stewart.

På tiden

Vi lagade mat igår. Det är inte särskilt vanligt i vårt hem, att någon lagar mat, men igår ansträngde vi oss till det yttersta och det blev inte alls tokigt. Mormor skulle ha varit stolt över både dukning och allmän prestanda.

Jag vet att detta inte är någonting för alla er Martha Stewarts out there, men vi bjöd jeansteamet på en Scandinavia goes Africa fusion:

1. canapéer + champagne
2. toast skagen
3. hot ghanean soup (hot i alla bemärkelser!)
4. pasta gremolata och rostbiff på ruccolabädd (det italienska inslaget)
5. Kycklingrullader med parmaskinka och mozarellasås
6. Chokladkaka och vaniljsås (Pain Quotidiens bidrag)

... och förstås mängder med vin och champagne. Det snöar i Bryssel och det är speciellt att kunna ställa ut flaskorna på kylning. Då är det kallt. Då är det vinter. Till och med i Bryssel.