Inte riktigt i linje...

Fact. Sam Tyler is a cockheaded gitshit, a twatwanker, a coward and a gay. On top of it all, he is so rank, like, a total minger.

Jag ville ju läsa Dawn French A Tiny Bit Marvellous för att den bl a var "a brilliant observed, very funny novel of family life". Tills jag insåg att familjen består av två hopplösa tonåringar, och att jag i framtiden kommer att behöva bemästra tre tonåringar samtidigt, och att jag nu har svårt att hantera en treårings irrationella uppförande, och att jag förstår efter bara några sidor in i boken att barns irrationella beteende kanske avtar, men kommer igen med full sving om några år... Så jag lägger ned läsningen för tillfället för att jag tycker att jag har nog som det är. Istället sträckläser jag En Dag av David Nicholls och tycker att brustna hjärtan, knark och livsval är lite mer lättsmält. Att rekommendera, innan filmen kommer ut med allas vår Anne Hathaway.

Blandad kompott

Det här läser jag just nu. Jag återkommer om min crash på Martin Kellermans.

A tiny bit marvellous

Just nu marknadsför Dawn French sin nya bok i UK. Jag läser inte komedier, men kanske ska jag våga mig på den här i jul. Jag överger inte min Ebenezer Scrooge för det!

Tack mamma?

Nu har jag också läst Skynda Att Älska, och jag tycker också att den bra, i all sin kaxig-man-öppnar-upp-och-visar-känslor-för-sin-besynnerliga-slutna-far prakt.

Jag undrar emellertid lite över mamma Schulman. I boken framstår hon endast som en distansierad cigarettrökande, kaffedrickande, korsodslösande kvinna. Jag undrar om det möjligtvis var hon som röjde väg för de bedårande far&son-minnena, som arrangerade de ingjutna traditionerna och såg till att vardagen fungerade för sitt lilla fotbollslag. Jag längtar efter uppföljaren "Skynda att tacka din mamma ordentligt innan hon också dukar under".

Dagens boktips

När jag läser den drar jag en suck av lättnad. Jag lider definitivt inte av bipolär sjukdom, varken 1 eller 2. Ändå skrämmer den. Rädslan består i vetskapen att det finns en sjukdom som har mer makt över en mamma än hennes kärlek till sina barn. Kan det bli värre än så? Mer fatalt än det? Antagligen inte. Än lever Heberlein.

Jenny

Den är så vidrigt smärtsam. Jag känner igen mig själv i minst en av alla de roller Gardell beskriver. De förljugna, de gåtfulla, de missförstådda rollerna som varenda tonåring spelar. Vare sig vi ville eller inte.

"Jenny måste läsas av alla som över huvudtaget haft en barndom." Så sant, så sant.

Läs den här boken och plågas en stund. Du är skyldig någon det. Kom ihåg de som för alltid glömdes bort. Kom nu ketchup så går vi.

Illusionernas Bok

Det är en mycket märklig, en mycket kurios historia och jag slutar inte läsa förrän boken är slut. Ändå lämnar den inga spår, Paul Auster's Illusionernas Bok. För mig handlar den om två saker: att leva sitt liv genom eller i en illusion, och processen att förvandlas av en kris. Dessa skeenden är antingen parallella eller separata:

Les moments de crise produisent un redoublement de vie chez les hommes.

Trots dessa intrikata element håller boken mig på halster. Den är avhållsham och manligt distansierad. Det är den första bok jag läser av Auster. Jag är ett stort fan av Austers fru, Siri Hustvedt.

The thing around your neck

Chimamanda Ngozi Adichie skriver i The Thing Around Your Neck:

"You wanted to write because you had stories to tell. You wanted to write about the surprising openness of people in America, how eagerly they told you about their mother fighting cancer, about their sister-in-law's preemie, the kinds of things that one should hide or should reveal only to the family members who wished them well. You wanted to write about the way people left so much food on their plates and crumpled a few dollar bills down, as though it was an offering, expiation for the wasted food. You wanted to write about the child who started to cry and pull at her blond hair and push the menus off the table and instead of the parents making her shut up, they pleaded with her, a child of perhaps five years old, and then they all got up and left. You wanted to write about rich people who wore shabby clothes and tattered sneakers, who looked like the night watchmen in front of the large compounds in Lagos. You wanted to write that rich Americans were thin and poor Americans were fat and that many did not have a big house and a big car. You still were not sure about the guns, though, because they might have them inside their pockets."

Läs den.

När det går upp för mig

När jag var i Sverige i november kastades jag rakt in i den obegripliga debatten kring Vellinge Kommuns avståndstagande till ensamkommande flyktingbarn. Bara de orden: ensam-kommande-flykting-barn.

I Vellinge kommun tar man avstånd från

ensam
kommande
flykting
barn

Jag satt på ett hotellrum i Malmö och jag kräktes när jag lyssnade på den debatten. Jag har kräkts en gång tidigare av samhällsinformation. Det var på gymnasiet, under en historielektion om förintelsen när det gick upp för mig, när det verkligen gick upp för mig, vad ordet förintelse betydde (nej, jag var faktiskt inte bakis).

Jag läser The Other Hand av Chris Cleave, jag tänker generat på de där inskränkta, tomma, ignoranta bönderna i Vellinge och jag måste få dela med mig:

"One of the things I would have to explain to the girls from back home, if I was telling them this story, is the simple little word 'horror'. It means something different to the people in my village.
In your country, if you are not scared enough already, you can go to watch an horror film. Afterwards you can go out of the cinema into the night and for a little while there is horror in everything. Perhaps there are murderers lying in wait for you at home. you think this because there is a light on in your house that you are certain you did not leave on. And when you remove your make up in the mirror last thing, you see a strange look in your own eyes. It is not you. For one hour you are haunted, and you do not trust anybody, and then the feeling fades away. Horror in your country is something you take a dose of to remind yourself that you are not suffering from it.
For me and the girls from my village, horror is a disease and we are sick with it. It is not an illness you can cure yourself of by standing up and letting the big red cinema seat fold itself up behind you. That would be a good trick. If I could do that, please believe me, I would already be standing in the foyer. I would be laughing with the kiosk boy, and exchanging British one-pund coins for hot buttered popcorn and saying, Phew, thank the good Lord that is over, that is the most frightening film I ever saw and I think next time I will go to see a comedy, or maybe a romantic film with kissing. But the film in your memory, you cannot walk out of it so easily. Wherever you go it is always playing. So when I say that I am a refugee, you must understand that there is no refuge."

Skåne i all välmening, men nog måste man göra något åt de där idioterna i Vellinge snart? Jag är villig att sponsra en charter till Rwanda.

Everyone must read

So much more than homo erotica. But lots of it. Om du är en estetisk anglofil måste du läsa denna fascinerande bok om Thatchers England. Bland det bästa som finns. Slår The Swimming Pool Library med hästlängder. Det säger ganska mycket.

Lingvistik och rollfördelning

Min man är Mr Strong, V är Mr Happy, A är Miss Sunshine och jag är helt oväntat, Mr Grumpy. Hur gick det till? Är det skrivet i sten nu, eller får jag en chans till? Vilken orättvis familjehierarki. Bara för att jag var sur en gång förra sommaren...

V blir förresten vansinnig när jag frågar honom på morgonen om han är trött eller pigg. "Sluta kalla mig pig, mamma!" Ja men, jag säger ju pigg, inte pig. Ska det vara så svårt att förstå?

Eller: "Vill du gå och lägga dig eller vill du stanna uppe ett tag?" Frågan skapar lätt förvirring eftersom V:s rum är uppe, och vi och särskilt TV:n är där nere. Hmm, vad svarar man på det. Är det en kuggfråga?

Det finns ord för allting

Den här hemsidan bekräftar att det finns ord för allting:
http://www.urbandictionary.com/

Vad ni än gör, slå inte upp ordet squidgy sausage. Jag kan inte sova längre!

Sorgesång

Siri:
”Trauma är inte en del av en berättelse; det är en utanförberättelse. Det är det vi vägrar att införliva med vår berättelse.”

En bok att läsa

Nu har Siri Hustvedts fjärde bok, Sorgesång, kommit ut på svenska och jag måste läsa den omgående. Hustvedt är norska, bosatt i NY och gift med Paul Auster. Ja, ni läste rätt, hon är gift med Paul Auster. Tala om relationsdynamik.



Från boken:



”Trauma är inte en del av en berättelse; det är en utanförberättelse. Det är det vi vägrar att införliva med vår berättelse.”