När jag läser den drar jag en suck av lättnad. Jag lider definitivt inte av bipolär sjukdom, varken 1 eller 2. Ändå skrämmer den. Rädslan består i vetskapen att det finns en sjukdom som har mer makt över en mamma än hennes kärlek till sina barn. Kan det bli värre än så? Mer fatalt än det? Antagligen inte. Än lever Heberlein.
Friday, 5 February 2010
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment