Jag får

Jag ska ge mig själv en gåva. Den gåvan består av tid, sömn, respekt och omtanke.

Jag vet inte om det går, men jag ska försöka. Jag måste sluta oroa mig för min karriär, för hur mycket tid jag kommer att tappa när jag är hemma, hur nätverket krymper för varje dag som går. Jag behöver vila. Fram tills nu har jag inför mig själv försökt rättfärdiga varför jag behöver vila. Kort mammaledighet, speciellt jobb, märkliga arbetstider, energikrävande arbetsplats, etc. etc. Men spelar det någon roll? Det räcker väl med att jag… vilar. Vilar och får perspektiv. Jag vill sova tills jag förstår sambandet mellan en ny europeisk innovationsmodell och Europas socio-ekonomiska utveckling. Det kanske inte ens finns ett samband. Men då har jag i alla fall vilat.

Jag behöver erkänna för mig själv att jag ser fram emot en vår och sommar utan agenda. Jag kan gå promenader istället. Jag kan skriva. Jag kan ta barnen till Sverige. Jag kan hälsa på min kompis i Barcelona. Jag kan åka till Ghana med gott samvete och inte oroa mig för en semester full av aktivitet. Jag kan sova när jag kommer hem.

Jag ger mig själv lite utrymme. Jag respekterar den lilla och trötta jag. Jag puffar kudden och stoppar om. Jag behöver inte fler tjänsteresor just nu. Jag behöver bara lite tröst, lite sömn och lite städhjälp.