Bryssel i mitt hjärta

Jag fick frågan på en middag: Vad betyder Bryssel för dig? Jag svarade efter en tiondels sekund att Bryssel betyder allt för mig. För det gör hon. Den här lilla staden som, innan EU:s institutioner plockade upp henne från rännstenen, var ett smutsigt tillhåll utan vare sig Tiffany's eller David Lloyd. Men produktplaceringen är bara momentana i min Brysselfilm. Bryssel bor inom mig. Hon är en del av min själ.

Jag kom hit direkt efter examen, det är mer än tio år sedan. Jag hade ingen aning om hur man praktiserade statsvetenskap, om det överhuvudtaget var möjligt, men jag tänkte att om jag nu skulle göra det, skulle jag göra det i Bryssel.

Kulturkrock är bara förnamnet. Jag var van vid ett liv som fattig student. I Bryssel arrangerades mingel minst två gånger i veckan. Jag slängde långa blickar på chefens inbjudningar och han sorterade: "den här kan du få gå på, inte den, inte den, men den." Jag tog tacksamt emot alla färgglada lockelser. Det innebar nämligen gratis mat och vin. En students våta dröm. Min garderob bestod av två kavajer och ett litet antal Filippa K-toppar. Jag blev uppmanad att variera min klädsel på jobbet för att matcha "ansiktet utåt". Det var ingen lätt uppgift.

Jag delade ett sjabbigt town house i St Josse med ett gäng glada danskar men jag flyttade ut när hyresvärdinnan målade över mögelskadorna i mitt rum och påstod att hon åtgärdat problemet. Danskarna tittade undrande på mig: "Hvorfor flytte?"

Jag var så svensk. Och från början avskydde jag Bryssel. Jag tyckte det var smutsigt, kaotiskt och fult. Det fanns ingenstans att gå och jag fick ingen ro. Jag hade svårt att få ihop det skimrande arbetslivet med den grå himlen. Sedan tog skimret över och stadens kaos förvandlades i mina ögon till ett charmigt inslag i vardagen (jag fick ju gratis sprit trots allt, lite får man stå ut med!). En man och två barn senare står jag fast vid mitt svar. Bryssel betyder allt för mig.