När det händer

Det är vanlig måndag morgon i februari. Vi slirar i oönskad snö och vill hellre stanna hemma i soffhörnet under en filt. Plikttrogna som vi är beger vi oss ändå ut. Då händer det. Då krockar två tåg söder om Bryssel och 20 pers dör. Bara så där. Jag tänker på de kollegor som pendlar till jobbet, jag vet inte riktigt var de bor men går en runda i korridorerna i alla fall. Det är sportlov så många har nog stannat hemma istället för att ha dött en onödig död i en kollision mellan två pendeltåg. De har nog valt att dröja sig kvar vid köksbordet och ta en påtår, läsa tidningen och lyssna på radio istället för att sitta inklämd i tilltryckt plåt på den belgiska slätten. Kanske var det den mänskliga faktorn, kanske var det vädret men jag kan inte låta bli att plåga mig själv med att tänka på alla barn som förlorat en förälder idag, alla föräldrar som har förlorat ett barn.

Ingen slipper undan.