Idag känns Ghana som ett privilegium. Tänk om jag kan hitta en öde strand där. Tänk om det kan bli vårt sommarparadis (med lite inhyrda vakter) om vintern?! Vilken underbar tanke. Jag måste få leka med den ett tag.Jag läste detta på WikiTravel:
Ghana is a very friendly country, ideal for first time travellers to Africa, the people are generally very helpful and welcoming. While their laidback attitude and lack of organized tourist sights/trips can be a little annoying to begin with, before you have been there for very long you realize that it is one of the delights of this country. Tourism in Ghana is growing very quickly, and more tour operators are seeing increased requests for Ghana as a travel destination. This is a stable country with great potential for growth.
7 comments:
Som Maldiverna ungefär. Eller Cabo.
Ghana är ett underbart land. Jag var dit för 11år sedan (hemska tanke- var det så länge sedan...).
Underbara människor, jag skulle gärna åka tillbaks dit.
Lisette, TACK för din kommentar. Berätta mer. Var du där på jobb eller semester?
Ska du till Ghana i jobb?
Jag åkte till Ghana för att göra fältarbete under en kurs och var där i 3v. Vi hade boendet ordnat med hjälp av universiteten i Accra och Cape Coast. Under de tre veckorna blev det en del resande, och vi åkte i en minibuss med en professor från universitetet i Cape Coast. Vi var upp mot Lake Volta, till Cape Coast, till Kumasi och till en liten by väster om Kumasi som heter New Debiso, pga att vi besökte Bia National Park. Vi var även västerut efter kusten mot Sekondi och Takoradi, och även till fiskebyn Elmina.
Som jag skrev så är det länge sen jag varit dit, men jag kan lätt säga att jag var varm i hjärtat när jag kom därifrån. Visst är det dammigt och skitigt, folk är fattiga - men de flesta är så rika i hjärtat, så vänliga och hjälpsamma och glada. När Ghanianer pratar med varandra är det som att de känt varandra hela livet fastän de precis mötts, och så upplevde jag att de flesta var mot oss också. Ute på landsbydgden var man "Obruni" - utlänningen, vit och blond och exotisk - men man är ändå välkommen. Vi hade turen att få lite förhandsinformation när vi skulle träffa byaäldsten och hövdingar i byarna, det är viktigt att visa respekt.
Maten är en sak för sig - visst ska man undvika att köpa mat efter gatumarknaden för att hålla magen fräsch. Jag köpte och åt av maten på marknaderna och fixade det till hemresan, då magen pajjade helt. Att köpa färsk frukt av gatuförsäljarna när man satt i bilen på resa var en hit.
Fiskmarknaden vid Elmina var ett minne i sig, jag har aldrig upplevt sådan stank, men upplevde det som väldigt sevärt. Nåt jag tyckte var "kul" var att vi gick från fiskmarknaden ner mot havet, vi tänkte promenera efter stranden, för att upptäcka att där vi kom ner var det en stor sophög på stranden och grisar, får och gamar samsades bland soporna. Det var bara att vända.
Vi var även till badvänliga stränder några dagar, kommer inte ihåg riktigt var det var mer än att det var i närheten av Cape Coast. Det fanns nån tysk resort i närheten i alla fall. Det var definitivt öde stränder där.
Man kan inte köpa nåt utan att pruta, dels för att det ska göras, men även för att de försöker få så mycket betalt som möjligt, och helst av utlänningar.
När jag åkte hem från Ghana var jag ledsen att jag inte innan hade bestämt mig för att stanna en längre stund utan kursen, för att kunna resa runt lite själv. Ghanianerna ligger mig verkligen varmt om hjärtat som ett gästvänligt folk, Bättre bemötande är svårt att få, det är så övervägande bra.
Det blev en chock att komma tillbaks till kalla Stockholm sedan, där man inte ser varandra i ögonen. Som natt och dag! Jag hoppas du får en bra vistelse i Ghana!
Hoppas att nått av det jag skrivit kan ge dig lite hjälp.
Lisette, tusen tack för en välbehövlig inblick!!! Jag försöker samla på mig så mycket kunskap som möjligt innan min resa. Jag ska hälsa på min mans släkt i Accra och Cape Coast och det är första gången jag åker dit. Det är skräckblandad förtjusning. Hur hanterade du värmen? En kompis till mig säger att det bara handlar om inställning, precis som med kylan hemma antagligen. Än en gång TACK!!
Aha, din man har släkt där, det är ju strålande.(Hihi! Då är han säkert en snygging, Ghanianerna är ett vackert folk, vackra drag) Jag tror ju att det är bästa sättet att se landet på, med människor som känner till guldkornen - det man ofta inte kommer åt/ känner till om man reser själv.
Oj, visst var det varmt. Jag kommer ihåg att värmen slog emot mig som en kokhet vägg när jag klev av planet och jag visste inte hur jag skulle ta mig ur det. Men sen blir man ju mer eller mindre van vid det.Visst handlar det om inställning.
Jag får massor med härliga minnen som dyker upp i skallen - gatumarknader, glada och vänliga människor, färsk frukt - apelsiner, ananas, Besök på kakoplantage,nationalparker,pärlhöns som väcker en varje morgon.
Maten är väl ibland inte den bästa, grönsaker är de ju inte bäst på. Vill man köra säkra kort för magen är fisk eller kyckling, och ris bra mat. Du måste prova stekt matbanan och blackeyed beans (lite som bruna bönor).
Våga prova mat, även om man ska vara försiktig för att hålla magen i schack.
Åh, jag skulle så gärna åka tillbaka.
Du måste åka tillbaka, Lisette. It's a sign!! Om jag får möjlighet ska jag försöka uppdatera bloggen från Ghana i maj. Min svärmor lagar mycket mat med plantane (stekt banan) och black eyed peas. Mycket gott! Jag har hört att frukten är fantastisk i alla fall. Jag får leva på den om inte maten är bra. Åt du get? Den är i alla fall ekologisk!
Och ja, min man är en riktig snygging ;-)
Post a Comment