Nu har jag bokat resan till Ghana. Det blir två och en halv vecka av chockterapi i maj. Jag läser och läser, vill vara så förberedd som jag bara kan men jag vet ändå inte vad jag har att vänta mig. Ingenting av det jag läser är smickrande. Om man tycker om lugn och ro ska man inte besöka Ghana, uppenbarligen spelas det hög musik vart man än går och trafiken är kaotisk. Som vit och dessutom blond kvinna blir man inte lämnad ifred. De vill ha dina pengar och din kropp. Det är ständiga strömavbrott och det finns inget tryck i kranarna. Det är dammigt och man känner sig aldrig ren. Den värsta perioden att åka till Ghana är mellan april och juli då det är regnperiod. Regnperiod betyder inte nödvändigtvis att det regnar, men värmen är fuktig istället för torr. Och det är varmt i Ghana. Mycket varmt.
Hur tycker ni detta låter för en europeisk prinsessa som tycker om att använda alla finesser på duschmunstycket, som ständigt strävar efter lugn och ro och som inte låter någon komma nära? Som tycker om frisk luft, vackra vyer och havsbris på sin semester? Hur mycket kulturkrock ska man utsätta sig för? Jag har aldrig någonsin varit lockad av ulandsarbete eller exotiska resmål. Jag har inte ens tågluffat!! Det verkade så jobbigt med den där ryggsäcken som alla envisades med att använda. Det känns som om det kommer att krävas mycket kärlek för att det här ska bli bra. Riktigt mycket kärlek. Och en femstjärnig weekend i NY som kompensation.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment