En dotters doft

Jag vaknar. Jag vet emellertid inte varför jag vaknar. Sedan vet jag:
"Mamma! Mamma!... Maaaaaaamma!"
Jag öppnar långsamt ögonen och sträcker mig efter mobilen. 03.54. Jag har sovit i nästan fyra timmar.
"Mamma! Mamma!"
Lilla A. Hon är varken ledsen eller rädd. Hon är bara vaken. Vaken och pigg klockan 03.54 en tisdagmorgon och nu vill hon ha sällskap. Jag ligger kvar. Jag vill att hon ska somna om.
"Mamma!"
Engelsmannen sover tungt bredvid mig. Jag vet att han skulle vakna om hon ropade daddy. V rör sig i sin säng. Jag vill inte att hans sömn ska bli förstörd.
"Maaaaaamma!"
Jag stiger upp. Golvet är kallt och ogästvänligt. Jag smyger in i barnkammaren. A ligger på rygg med benen i luften. Hon cyklar i mörkret. Hon ser mig inte ens där jag står i dörröppningen.
"Mamma!"
"Kära hjärtat, är du vaken så här tidigt?" Hon får syn på mig och hennes varma leende strålar mot mitt sömniga ansikte. Hon snurrar runt på mage och reser sig på en tvåårings vis. Hon sträcker armarna emot mig och säger uppfordrande: "Up, up!"
Jag går över golvet, över mattan som är en racerbana med F1-flaggor och publik. Jag kliver på en legobit och foten smärtar innan jag är framme hos henne. Jag lyfter upp min lilla flicka, håller henne tätt intill mig och hon lutar sitt huvud mot min axel. Hon är varm av sömnen som passerat. Hon luktar liten flicka. Barnschampo, tvättmedel och kissblöja. Jag andas på hennes hals och hon skrattar till. Lyckligt och ystert . Jag ångrar genast min lek. Vet att hon är redo för mer. Mina fötter är kalla och det drar från fönstret. A är mitt tillfälliga element och jag vill inte släppa taget. Vill aldrig släppa taget. Hennes högst personliga doft värmer. Jag luktar på hennes bångstyriga lockar som blivit än vildare under natten.
"Du måste sova nu", viskar jag.
"Non, mamma. Non!" säger hon bestämt med sin nasala franska som jag aldrig själv får till. Jag pussar henne på kinden och sätter försiktigt ned henne i sängen. Jag hoppas hon ska acceptera min lite strikta, dock kärleksfulla markering. V vrider sig i sängen och smackar högt. Han sover fortfarande djupt.

"Ligg ned, gumman". Jag låter strängare nu. Hennes ansikte är rött från nattlampan. Hon plirar med sina bruna ögon. Jag backar sakta ut ur rummet. Jag går över racerbanan, kliver på publikens alla huvuden, sätter foten på legobiten.
"Maaaaaaaaaamma!"
Lilla A skriker plötsligt för full hals och hoppar upp och ned i spjälsängen. Jag stegar tillbaka och lyfter upp henne lika snabbt som hon tystnar. Hon ler i mjugg. Hon har full kontroll.

Jag tänker på presentationen jag snart ska hålla. Uppdaterade jag den där sliden om interest baring bank accounts? Jag vaggar lilla A rytmiskt fram och tillbaka. Trots att jag bara varit vaken en kvart känner jag hur tålamodet tryter. Jag måste få sova minst två timmar till. A blir tyngre i mina armar. Andhämtningen blir regelbunden och också den rytmisk. Nappen glider ur hennes mun och ramlar i golvet. V rör sig i sin säng. Jag sätter ned henne, försiktigt, försiktigt. Isbjörnen ligger bredvid. Till och med den ser ut att sova. A lägger sig till rätta på mage och jag smyger ut, undviker skickligt legobiten och stänger tyst igen dörren. Jag går tillbaka till sovrummet. Mobilen visar 04.17. Om jag somnar direkt får jag drygt två timmar, inklusive dusch och frukost. Vilken deal. Jag lägger mig ned och blundar. Jag tänker på DG Budget. Skulle jag ha validerat bankkontot före eller efter projektförhandlingen? Jag måste veta det. Jag ska ju prata om detta imorgon. Jag försöker att tänka på något annat. Jag ändrar ställning. Det nya duntäcket som vi fick i julklapp av svärmor är verkligen skönt men mina fötter är fortfarande iskalla. Jag försöker kila in dem mellan engelsmannens långa ben. Han är som en levande kamin. Jag inser att jag inte postat anmälningshandlingarna till A:s nya skola. Jag måste kopiera våra ID-kort också. Jag går igenom en rad administrativa måsten i mitt huvud. Jag vänder på kudden så den svala sidan hamnar uppåt. Det droppar från kranen i badrummet. Jag måste gå på toaletten. Toalettpapperet är slut. Jag hittar ett paket näsdukar. Extra mjuka. Det får duga. Det gäller att inte vara så nogräknad så här tidigt på morgonen.

Engelsmannen sover och sover. Jag lägger mig bredvid honom på nytt och försöker rensa huvudet från tankar. Mitt huvud är som Trafalgar Square. Jag ställer mig mitt på torget och avfyrar ett skott. Duvorna avlägsnar sig i flock. Hjärnan är tom. Men så återvänder en duva, två, tre. Utan att man märker det är hela Trafalgar Square åter igen täckt av dessa smutsiga fåglar som inte gör någon nytta. Tankarna är tillbaka, en efter en dyker de upp i mitt huvud som om de levererades på rullband. Jag tittar på klockan. 05.53. Jag har varit vaken i en timme. Det är tisdag och hela veckan är kvar. Alla sover utom jag. Jag kommer att vara så trött imorgon. Min sömn har övergivit mig. Jag börjar tänka på presentationen igen. Jag oroar mig. Jag blir nervös för att jag inte är tillräckligt förberedd. Jag valde att gå och lägga mig igår kväll istället för att jobba. Så ironiskt. På onsdag är det maskerad på Vs skola. Jag får inte glömma det. En Alla Helgonsdag glömde jag bort utklädnaden. Där stod V i jeans och tröja bland spöken, andar och troll. Jag fick gå och köpa en draculadräkt på GB och kom en timme för sent till ett möte. Man ska göra rätt från början. Ett konststycke.

Jag lägger mig på rygg. Det sägs att de som sover på rygg har bättre självförtroende än de som sover i fosterställning. Vilket dravel. Jag är klarvaken. Jag går upp. Jag sätter på mig morgonrocken och hasar iväg i beige UGGs till köket. Jag sätter på tékokaren och går ut i vardagsrummet. Jag sätter mig under yllefilten i soffan och väntar på tévattnet. Jag sjunker ned bland kuddarna. Klockan är 06.05 och jag somnar. Om 30 minuter ska jag gå upp.