Nu kommer den

Jag är ledig idag. Det vill säga, jag är alldeles ledig eftersom barn och man är på dagis och jobbar. Det var längesedan jag hade en sådan här dag. Jag sitter vid matbordet och låter tröttheten komma. Den väller upp genom kroppen som en våg. Det gör ont men jag vet att det är nödvändigt. Att hålla tillbaka gör mig bara tröttare. I helgen får jag sova. Oj, vad jag ska sova. Molnen ligger tunga över Bryssel och det passar mitt humör. Dessutom kan jag faktiskt se skärmen trots att jag sitter precis vid fönstret. Vi har ett underbart söderläge här på avenyn, men ibland blir det lite för ljust för en utarbetad mamma som bara vill stänga ögonen. Jag klagar inte, men de senaste tre veckorna har bestått av en frånvarande engelsman som rest över tidszonerna, besök av underbara gäster som jag bara ville stanna uppe hela nätterna med, prata och dricka vin, ett jobb som snart tar slut och en chef som plötsligt insåg, och lämpade över ett halvårs arbete i ett ögonblick, två vackra och fantastiska barn som inte ville sova, varken kväll eller morgon, hantverkare som ockuperade hela en suiten, dammade ned överallt och dessutom rökte och la fimparna på golvet. Täcke, kudde, tystnad och lite té. Det är allt jag behöver just nu.