En katt bland hermeliner

"Varför gör du det här mot dig själv, Milou?" tänkte jag när jag stegade upp för väldiga trappor till hovfrisören.
"Alla är 60+. Ska du inte inte vänta si så där 25 år och gå till Toni&Guy på andra sidan gatan istället?"
"Äsch, jag vill bara bli blond."
Och blond blev jag. Tror jag. Sist jag såg mig i spegeln såg det så där vidrigt Nicole Kidman-rödaktigt ut, den där nyansen som förvandlar mig till albino. Det kanske var ljuset. Hur som helst har jag inte vågat titta sedan dess.

Jag beordrade:
"Jag vill fräscha upp denna risbuske. Jag vill inte att ni experimenterar, jag vill inte bli platina, gul, grå eller rödhårig. Jag vill fortsätta vara blond men det måste se naturligt ut. Ni behöver inte använda alla era kemikalier, ni måste vara skonsamma mot mitt hår. Jag föredrar att ni blandar olika slingor för en mer levande look. OK?" (I Sverige behöver man inte vara tydlig med detta. Det är därför jag inte gillar att färga håret i Bryssel eller någon annanstans i världen för den delen. Skandinaviskt hår är inte franskt.) Fler frisörer kallades in. Det uppstod djupa veck i pannorna. Det diskuterades hejvilt. Jag kunde skönja:
"Madame, din naturliga hårfärg är så vacker. Så vacker!"
...
Du menar den här råttfärgade utväxten på 5 cm?! Det var nog första gången någon hävdat att råttfärgat är vackert. Dricks någon?!

Men det var ett mycket märkligt ställe, Maison Roger. Min första tanke var: "Aha, det är HÄR alla damer med page och diadem gömmer sig när de inte bråkar med oss om parkeringsplatser i Uccle". Jag insåg snabbt att det inte var någon idé att ens försöka prata engelska.

Besöket tog 5 timmar och så här såg kvittot ut:

Meches papier EUR 109,20
Brushing cheveux longs EUR 46,50
Coupe 5 EUR 57,75
Snack EUR 3,50

A PAYER EUR 216,95

De tog betalt för kaffet. Och brushingen kostade nästan lika mycket som klippnigen. 46 euro för att gå hem med fluffigt hår och lägga sig på hallgolvet och leka med barnen. Hela tiden hade jag ett kvitto nedstucket i en ficka på förklädet som de tog fram och antecknade på så fort jag gjorde något. Jag vågade knappt fråga om en tidning! Jag blev också erbjuden manikyr och make up. Jag tackade nej, men gillar det konceptet, emellertid i en mindre ålderdomhemsaktig miljö med kungliga inslag.

Damerna stack subtilt sedlar i händerna på frisörerna. Jag hade en 50 och en 5 eurosedel i plånboken, det avgjorde saken.

Jaha, vill ni ha kungligt skvaller också? Min frisör berättade exalterat om hur trevlig och jordnära Victoria var som han fixat håret på under hennes Belgienbesök för två år sedan, att hon hade gett honom helt fria händer och att hon hade en mycket trevlig siluett. "Men hennes syster, åh, hennes syster är vacker. Och hon är blond. Naturligt blond. Som du, Madame. Som du."