Magi i London

Efter veckor, månader av slit och vardag fick vi äntligen en kort stund att stanna upp, att se och att andas, och vi gjorde det som vi gör allra bäst tillsammans: vi äter, dricker och shoppar. Vi tog in på May Fair Hotel, la champagnen på kylning och gav oss ut i Londoneftermiddagen. Ingen hets, bara en lugn promenad fram till Bond Street och ett lyckat besök på Hermès. Jag har i flera månader tänkt köpa mig en välförkänt present för mina fem år på EU-Kommissionen och jag fann en orange pärla som kan pimpa upp vilken gammal trasa som helst. Sedan fortsatte vi till Sketch för en fridfull afternoon tea och lite celebspotting. Det slog mig igen, hur stort London är som har utrymme för personligheter i alla dess former. Ingen granskning, inga kategorier, inga fack. Bara ett myller av acceptans. En upprepad uppenbarelse som jag välkomnar varje gång den kommer. En dag är detta vår hemstad.

Stärkta efter scones med clotted cream och sylt granskade vi nya Levis Store på Regent Street som invigdes under pompa och ståt (ja det stämmer, N.E.R.D. var där) förra veckan och sedan gjorde vi några obligatoriska impulsköp på H&M. På äkta slackermanér tog vi en taxi tillbaka till hotellet där vi kröp upp i varsin fåtölj, drack champagne och försökte återberätta tiden som gått. Tack vare utsikten över Nobu gjorde vi ett lyckat försök till drop in, men det blev en kort middag när tröttheten tog över, även om vi först inte ville erkänna det.

Klockan nio morgonen därpå väcktes vi av roomservice och en rejäl English fry up, sedan spenderade vi resten av dagen på Selfridges i hopp om att hitta en klänning till mig till två stundande bröllop (i Accra och Surrey). Tyvärr utan resultat. Men det gjorde ingenting. Vi fick 24 timmar, jag och engelsmannen och det står vi oss på ett tag. Nu, tillbaka till ekorrhjulet, lemmeltåget, vargflocken. Javisst ja, det är där jag hör hemma.