Knowing me knowing you - Aha!

Vi har haft samma grannar i snart fem år. En underbar familj. De har hus på Teneriffa och är solbrända året runt, de har en bedårande tonårsdotter som är farligt snygg, han kör Land Rover och motorcykel och hon är superpiffig och har slutat jobba för länge sedan. Hans tandläkarklinik ligger i huset mitt emot. Så fort vi skjuter över fotbollen på deras tomt kastar de glatt tillbaka den.

I måndags morse var jag på väg till dagis med lilla A när jag såg vår granne komma gående lite längre upp på gatan med deras hund. Han var sig lik men ändå inte... Han bar tajta cykelbyxor, en liten kofta, örhängen och bröst. Han var kvinna. Det var ofattbart. Det gick inte in. Han såg rätt fin ut men det var bara så oerhört oväntat. Vi stannade till, hälsade artigt och min hjärna jobbade på högvarv. Vad säger man? Det enda jag kunde komma på var: "Är du uppe så här tidigt?"

Det är märkligt, när ens lilla invanda livsmönster kolliderar med något oväntat en måndagmorgon i vardagen.

"Är du uppe så här tidigt?"

"Ja", sa grannen. "Jag är uppe så här tidigt."

Jag undrar vad han tänkte. Jag undrar om han undrar vad jag tänkte.