Thunder pounds when I stomp the ground

Jag har alltid tyckt att det är ganska... krävande att bli utsatt för Outkast kl 06.30 på morgonen. Är man gift med en man som till naturen är hiphopare är det svårt att undvika dessa tongångar i ottan. Särskilt då han alltid hinner först till iPodden. I morse förändrades emellertid min attityd något. Jag stod och borstade tänderna, sömndrucken och långsam när Bombs over Bagdad plötsligt pumpades ut i sovrummet:

International, underground

Thunder pounds when I stomp the ground (Woo!)

Like a million elephants with silverback orangutans

You can't stop a train

Who want some?

Don't come unprepared

I'll be there, but when I leave there

Better be a household name

Weather man tellin' us it ain't gon' rain

So now we sittin' in a drop-top, soakin wet

In a silk suit, tryin' not to sweat

Hits somersaults without the net

But this'll be the year that we won't forget

Med mintsmaken i halsen och tandkrämen rinnande nedför hakan skulle jag just beordra någon att sänka volymen när jag såg två små männsikor och en stor dansa i kapp på sovrumsgolvet. Lilla A snurrade runt, runt med sin 20-månaders kropp, V vevade med armarna i takt till beaten och jag förstod att ytterligare två hiphopare fötts. Det var oundvikligt. Nu blir det MC:ing 24/7 där hemma.

Förlåt Carola! Jag ska göra vad jag kan, jag lovar.