Jag är som vanligt sen. Alla är redan där men mötet har inte startat. Kollegorna sitter bakåtlutade i sina stolar. Benen särade och händerna knäppta bakom huvudet. De ser roade och lite självbelåtna ut när jag kommer in. Som om de tänker att jag inte kan sitta som dem, tillbakalutad med särade ben.Jag lägger mina papper till rätta på bordet, installerar mig på min plats och säger: "Can someone please open the window. It smells of testosterone in here". Skratt. Tre av dem lutar sig fram och korsar sina ben. En fjärde vänder sig om som för att hitta ett fönster att öppna. Det här är ett mötesrum utan.
Jag ler ett roat och självbelåtet leende. Nu sitter ni som jag, gentlemen. Den är sexig och motbjudande på samma gång, den där doften av vargar i flock. Sexig när man har kontroll, motbjudande så fort man tappar den.
No comments:
Post a Comment