Varför pågår det ett offentligt hångel på Facebook? "Jag älskar dig min lilla pussinussnuss". Jag har så svårt för alla dessa kärleksyttringar, det borde införas begränsningar på ömhetsbevisen. Kanske säger det mer om mig. "Get a room" brukar jag, likt en sur gubbe i ICA-kön, skriva som kommentar. Det hjälper inte. Pusskalasen fortsätter. Det är bara svenskarna som håller på. Jag har faktiskt inte sett en enda italienare uttrycka sin kärlek offentligt på Facebook, eller fransman, eller finländare.
Inga andra nationaliteter beskriver heller sitt allmäntillstånd:
"Vaknade med halsont och feber", "Vinterkräksjukan har slagit till igen" "Har haft huvudvärk hela dagen, nu får det vara nog". Om en engelsman skulle gnälla över en förkylning på nätet skulle han mobbas ihjäl!
Sedan kommer helgupprepningarna, rad efter rad, alla skriver likadant: "fredagsmys med tacos". "Förbereder inför På spåret" och "Solsidan är så jäkla bra".
Ibland har jag problem med min hemlängtan som ni vet. Då är det tur att Facebook bara är ett klick bort.
8 comments:
Kunde inte annat än le igenkännande när jag läste dina kommentar.
Det värsta är att jag får "tunghäfta" när tex ser ännu en gång att någon har skrivit att de är förkylda/ont i huvudet och en massa tyck synd om kommentarer.
Men jag känner ändå att jag måste skriva "krya på dig" för att alla andra gör det.
Jag vet! Det är som om det förväntas att man ska vara empatisk när allt man vill skriva är att de ska sluta fjolla.
Förmodligen skriver vi så för att vi lever så otroligt händelsefattiga Svenssonliv att förkylningar, tacomys och På Spåret är de enda glädjeämnena. Och så rullar det stora vemodet in, tillsammans med Bergmans döden och jag får svårt att andas. Tur att jag ska ut i världen på fredag.
Kramiz och pussinuss!
Haha, förlåt att jag väckte din ångest. Kramiz... kan det bli värre? Jag funderar på om det är dags att rensa i kompisreserven. Du blir kvar. Ser fram emot Londonkommentarer nästa helg.
Man kan ju tolka saker och ting på två sätt; antingen som "tyck synd om kommentarer" eller bara som en upplysning, för den som vill - man behöver ju inte läsa:)
Att man har ont i huvet kan ju vara skryt också, för vem har ont i en träskalle:O)
För mej var FB perfekt, när jag i skrift,kunde tala om att jag nått väggen.Utan att träffa en massa arbetskompisar, som skulle ställa en massa frågor och jag skulle börja gråta osv...
/Kin@
Kina: i det syftet är det bara modigt! Hur mår du idag?
idag, klarar jag inte ens av att få frågan i skrift, förrän ögonen tåras...
Kina. Allt jag kan säga är att du måste låta det ta tid, var snäll mot dig själv och omge dig av de som vill dig väl. Försök att minnas vad som gör dig lycklig och ger dig energi. Alla tankar till dig!!!
Post a Comment