Var hälsad vår

Idag kände jag äkta kärlek för den här stan. Hjärtat bubblade nästan över och believe you me, mitt hjärta bubblar väldigt sällan över. Det är vår idag, sol och riktig värme. Kanske har det varit så hela veckan, men idag var jag ledig och kunde för första gången på länge känna efter när jag var ute. Och det fina med Bryssel är stadsdelarnas kontraster. Det finns inget bättre än att gå omkring i Ixelles och vara riktigt sunkig. Ni vet, UGGs, tights, poncho och Croydon Facelift. Jag släntrar iväg till pappershandeln och köper The Daily Telegraph, läser några artiklar om kvinnor mitt i livet på Pain Quotidien, går sedan vidare till blomsterhandeln, bagaren, fiskaren och slaktaren. I Bryssel är det gamla så stolt bevarat. Respekten för yrkesskicklighet är genuint närvarande. Hantverket finns kvar.

I Uccle är damerna välfriserade. I vår trappuppgång undrar de vilka vi är, det där mixed race paret med bråkiga barn som är yngre än deras barnbarn. Det vilar en nyfiken snobbism i hissen. Uccle representerar verkligen det borgerliga anrika Bryssel. En gång när vi bråkade om en parkeringsplats argumenterade damen: "vi har bott på den här gatan i generationer." OK, ta den jäkla parkeringen då! Vi kan inte ens prata ordentlig franska.

Kontrasterna innebär att ena dagen släntra omkring lite hur som helst, medan nästa sätta på sig dräkten och pärlorna och ta buss 60 till mötet i EU-kvarteren. Mina kära älskade EU-kvarter som skiljer sig från allt det andra. Glasbyggnader, nybyggen, sanering, trafik, kostymer, portföljer och pärmar, restauranter, italienska skor, Kir Royal som apertif, Rumäner, ja hela Europa samlat på ett ställe i ett enda fantastiskt virrvarr.

Och idag kände jag kärleken igen. Betyder det att jag är vid liv? Var hälsad vår. Du kom i grevens tid.