Tiga är guld

Jag älskar att gå till frisören, massören, pedikören, manikören etc, men jag avskyr att prata. Hos min frisör vill jag bara sitta tyst, dricka latte, läsa skvaller och lyssna. Det gjorde jag igår och jag hörde detta av fellow frisörbesökaren:

"Alla säger att typ Stureplan är snobbigt, men jag tycker fan inte det. Jag tycker Söder är snobbigt. Alla är så himla sura där. Man bara hallå ska vi ha lite kul nån gång, eller? Jag skulle vägra festa någon annanstans än på Stureplan. Dit går alla som verkligen vill festa, som verkligen vill ha kul. Det är så jävla bra stämning där, det är typ bara glada mänskor. På Söder, alltså, man går ju ut för att ha kul, men går ju inte ut för att typ träffa sin soul mate. Eller hur?"

Eller:

"Både jag och min pojkvän har typ aspergers syndrom. Jag är så himla glad att jag har träffat honom för nu förstår jag vad alla mina expojkvänner har fått stå ut med. Vi är så himla lika, vi är liksom hyperaktiva båda två."

Frisören: "Hur tar det sig uttryck egentligen, det där asperger?"

"Nej, men det är typ så här om jag väljer en stol på typ Mc Donalds, också sätter sig någon annan på den stolen, då blir jag liksom helt besatt av att själv vilja sitta på den stolen. Eller typ med bestick och sånt också.

Frisören: "Oj då."

"Ja, jag vet. Både jag och min pojkvän har det."