"Fyra tåg i tunneln mellan Frankrike och England havererade i natt. Resulatet blev att över 2000 personer fick tillbringa natten långt under ytan, mellan London och Paris. De utmattade passagerarna evakuerades under morgontimmarna..."
Jag låg i en varm säng i natt och sitter inte i tunneln förrän på onsdag. Jag tror jag tar färjan, förresten. Om det finns någon. Det bästa är kanske att stänga in sig i lägenheten och aldrig gå ut igen. Någonsin.
Min värsta fobi är att något ska hända i den där tunneln. Vi åker så ofta och jag bara väntar på den dagen när en brand bryter ut, en bomb exploderar eller ett tåg spårar ur när vi befinner oss ombord. En gång under mina oräkneliga resor har tåget stannat i tunneln. Av någon anledning blev det tvärnit och jag satt där och räknade minuterna. Jag visste att vi var ungefär fem minuter in i tunneln, och att tåget till Paris avgått precis innan vårt. Håret reste sig i nacken, jag hyperventilerade men gjorde allt för att hålla mig lugn. När jag precis skulle be en medpassagerare om "hjälp" (vad nu man kan göra åt någon annans panik) satte tåget igång och mina hjärtslag saktade ned något. Vi kröp igenom tunneln och det tog 45 minuter innan jag såg dagsljus igen.
Jag avskyr verkligen den där sträckan och försöker alltid boka business så att jag i alla fall kan dricka champagne när jag sprängs till döds.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment