Tack

Jag sitter i en reception och väntar på mitt möte. Framför mig står en pappa med sina två barn. En kvinna ansluter sig till sällskapet som jag först tror är mannens sekreterare. Han säger något otrevlig till henne och jag förstår att hon är hans fru.

"Vill ni komma upp på kontoret och se hur jag har det?" föreslår hon glatt.
"Nej, vi hinner inte det", säger han irriterat.
"Vaddå, hinner ni inte ta hissen upp? Det tar 30 sekunder."
"Jag VILL följa med", säger flickan.
"Ja, men ni får tydligen inte det", säger hon.
"Varför får vi inte, varför får vi inte det. Mamma, varför får vi inte?"
"Jag måste ju hem och städa huset, också har vi ju hundarna", fräser han tillbaka.
"Ja, Daniel. Du gör det jag har gjort i över ett år nu", konstaterar hon, pussar barnen, ger honom en reserverad blick och tar hissen upp.

TACK underbara vanliga familj att jag fick ta del av ert vardagssamtal. Vi är inte ensamma.