Matchmaking

I söndags efter vår långa brunch sprang vi på en kompis på Avenue Louise som jag inte känner så väl men som verkar vara en jättebra tjej (inte bara för att hon läser min blogg ;-). Snygg, smart, rolig, cool. Singel. Bra kap. Jag och J funderade lite på vem i bekantskapskretsen vi kunde introducera för henne. Sen drog jag mig ur och ville inte ha någon klipsk reklamkille i modebranschen på mitt samvete om hon inte skulle bli nöjd. Men så kom jag på att jag faktiskt lyckats med matchmaking inte mindre än två gånger. Första gången skulle jag och min killkompis upp till Åre en helg, och vi skulle ta med varsin kompis. Det fanns förstås vissa krav på vilken typ av kompis jag skulle uppbringa: hon skulle vara lika bra i backen som på after skin. En lätt match för mig! Den första jag frågade (som är en grym skidåkare och en riktig expert på att dricka GTs-se min follower!) var upptagen den helgen, men min andra kompis som tävlat i slalom och dricker champagne i baren som en gudinna ville följa med (om nu gudinnor dricker champagne i barer. Det borde de). Det tog inte många turer i Gondolen förrän tycke uppstod, och nu har de både barn och radhus och är världens coolaste par. Andra gången hände det helt otippat på min trettioårsfest i Stockholm. Min kusin som på den tiden avskydde att prata engelska fick, efter några rejält spetsade Cosmos, upp de blå för en amerikansk kompis. De lämnade festen sist den natten och är nu gifta med två underbara barn.

Så min hit rate är 100% om det är någon som vågar!