Je t’aime… moi non plus

Vi körde nedcabbat i regnet genom Frankrike till Cannes. Jane påstod att sufletten hade fastnat, men jag vet att hon bara behövde känna vårens första droppar i pannan. Själv blev jag förkyld och nös på Croisetten, men det var det värt. Vi skulle hämta upp Andy i Paris, men Jane sa att han inte fick plats. Han kunde ta sin egen bil. Andy blev ursinning och sa att Cannes ändå inte var hans grej, men när vi kom fram satt han redan i baren. Han hälsade slött som om han suttit där hela tiden. Som om vi aldrig utbytt blickar i Paris.