Promenaden helar. Avståndet är inte särskilt långt, men det är skönt att avsluta en middag med en kvällspromenad i underbar försommarvärme. Alldeles hemma hör jag någon snarka. Han ligger i porten till en italiensk delikatessbutik. De säljer olivoljor till överpris, pastrami i vacuum och viner från Toscana. Hans snarkningar påminner om min mans, avslappnade, starka, trygga. Välförtjänta. Jag stannar till, gräver i plånboken. Hittar några euro och smyger intill. Han vaknar. Jag sträcker generat fram handen, fylld med mynt. Jag önskar det var sedlar. Han sover på asfalt. Trots hans nyvakna tillstånd säger han "merci Madame" och jag skyndar vidare i sommarmörkret. Önskar att jag gett honom mer. Fantiserar om att gå tillbaka med en sedel av värde. Jag går hem istället. Öppnar datorn, surfar slött, går och lägger mig i Petit Bateau.Madame. The beat. Goes. On.
No comments:
Post a Comment