Och en dag kliver vi av

Lilla E och jag har inte varit ifrån varandra sedan hon lades in på sjukhus i början på juli. Hon är en del av mig igen, jag en del av henne som vore hon tillbaka i min livmoder. Hos mig vilar hon tryggt, hos mig kan ingenting ont hända. Irrationellt kontrollerar jag situationen med min ständiga närvaro och observerande öga. Jag steriliserar flaskor och nappar, byter handdukar och torkar golv. Trär omsorgsfullt säkerhetsbältet i bilbarnstolen. Mot det yttre kan jag skydda henne. Min flickas hjärna är okontrollerbar. Den vetskapen är svår för en mor. I min livmoder var hon säker. Jag vilade men rörde på mig. Syreintag var viktigt. Jag kunde Livsmedelsverkets rekommendationer för gravida utantill. Jag sov, åt vitamintillskott, mineraler och folsyra. Allt gjorde jag. Sparkdräkterna var i ekologisk bomull, tvålen oparfymerad. Allt var perfekt, förstår ni. Ultraljuden var särskilt perfekta. Hjärnans struktur, hjärtats kammare, ryggraden, fingrarna de tio, näsan. Min eller hans? Hmm. Noga följde jag bilderna på skärmen som förstod jag varje mörk fläck, varje ljust parti. Allt var perfekt, meddelades jag. Allt skulle bli perfekt. Ingenting annat var möjligt. Så satt vi där. På våra höga hästar. Jag också han. Vi som ville ha många barn för att vi var skyldiga världen det. Vi satt på våra höga hästar tills vi tvingades kliva av. Lilla E fick infantile spasm och inget fick vi veta om framtiden. Ingen prognos har vi fått. Smällen. Sedan känslan av overklighet mitt i det skräckfyllda. Sedan. Kliva av. Skamset tittade jag upp där jag stod på golvet och började möta blickar. Skammen, för att jag inte trodde mig vara en av dem. De som kunde drabbas av det som var livet. Det hände inte oss. Vi har ju expatskontrakt, universitetsexamen och pengar på off shorekonto. Inget var oförutsägbart, oplanerat, avvikande eller onormalt. Skamset mötte jag människors blickar och där gick jag sönder. Mitt bland dem som jag inte trodde var jag. Inte kunde tänkas vara. Så oerhört naivt av mig. Penibelt. Så lite vi visste. Så lite jag vet.