Jo då, det går framåt på sovfronten. I natt behövde jag bara amma två gånger, kl 02.00 och 05.00! Det känns som jag varit på vilohem i Schweiz i två veckor. Aaaaahh, härliga novembermorgon. Vilohem förresten, finns det sådana nu för tiden eller är hela industrin omvandlad till spa:n?
Idag fyller en mycket god vän 40. Han är gift med min älskade kusin. De bor på Hawaii just nu och ibland bara längtar och längtar jag efter dem, så hjärtat nästan brister. De träffades på min 30-årsfest. De gick liksom aldrig hem den natten, de bara satt där och drömde om en första date, och en andra och en tredje. Nu är de gifta och har två barn.
Han fick mig faktiskt att börja hoppas på att det gick att ha ett trevligt umgänge i Stockholm, att det fanns andra, riktiga människor än alla de där som renoverar kök och spikar trall dagarna i ända. De som kliver in i ditt hem med en trendradar och dömer ut dig för ditt IKEA-bord och avsaknad av elefantkuddar. De som sitter hemma och kalkylerar vad alla andra tjänar, som inte kan erkänna att de tar hjälp av en städerska och som dissar matkassetjänsten eftersom de är bättre än Martha Stewart. De som läste i tidningen att många barn betyder hög status och tvingar sin man till sex varje gång det är ägglossning (men bara då!). De som påstår att Stockholm inte är segregerat för att de direkt efter försäljningen av innerstadslägenheten flyttade ut till välbeställda förorten och om deras barn mot förmodan ser en svart man, på allvar tror att det är en apa. De som, också på fullt allvar inkluderar Stockholm i världsmetropoler som Tokyo och New York.
Hans pappa är från San Fransisco och hans mamma är svensk. Han är uppvuxen på Hawaii men trots felfri svenska är han i total avsaknad av alla svenska sociala koder. Han ser på världen med ett öppet sinne och är helt fördomsfri. Han introducerade mig till en rad intressanta människor under de tre år som jag flyttade hem till Sverige och levde på långdistans från engelsmannen. Han fick mig att stå ut. Och idag saknar jag dem som sjutton. Grattis på födelsedagen.
Det var bara det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Jag är en 08'a, född och uppvuxen i Stockholm.
Känner inte igen mig riktigt i din beskrivning av oss, men att det finns sociala koder, det vet jag av egen erfarenhet.
Tack för din kommentar. Kul att du tittade förbi, trodde inte du hängde på Dukanbloggar längre. Amma klart du, så får du ta tag i det där sen, du är ju veteran i sammanhanget och vet precis hur man gör för att komma på rätt köl igen.
En svart bild av ett medelklassghetto, jag vet! Inte alla tillhör det, som tur är. Jo, jag har börjat titta in på Dukansidorna igen, behöver inspiration. Återkommer i ärendet!
Äh, det är bara för att du längtar hem just nu som du svartmålar stockholmarna. Fast till viss del har du ju så klart rätt.
Jag minns också den där festen.
Post a Comment