Det är inte många som får röra mitt hår och detsamma gäller mina tänder, därför går jag och barnen till en skandinavisk tandklinik i Bryssel (Scandinavian Dental Center på 24, Avenue des Arts). Där är de flesta tandläkare danska och igår när jag var där på återbesök med V spelade Danmark mot Holland, vilket innebar visst tumult framför plattskärmen i väntrummet. En tandläkarstudent berättade precis före självmålet om sin magisteruppsats om tandläkarkultur. Tydligen prioriterar danskar, svenskar och amerikaner sina tänder mest i världen. De gör allt för att åtgärda nödvändigheter i munnen, kosta vad det kosta vill, medan engelsmännen kanske har råd men finner det onödigt. Om en engelsman drar ut en tand till exemel, är det sällan den ersätts (om det inte är just framtänderna). Vidare berättade han att finnar brukar avstå bedövning. De lider i tysthet (eller så har de druckit hembränt) medan italienarna skriker av smärta redan hos tandhygienisten. Den här kliniken besöks tydligen av många patienter från de forna Öststaterna och tandläkarna får arbeta med fall som inte ens existerar i Danmark på grund av år av försummelse. Den energiske studenten (som för övrigt var en solbränd, blond viking på si så där 1,90) berättade att många skandinaviska tandläkare kommer till Bryssel just för att arbeta med extrema tanduppsättningar.
2 comments:
Och jag som ska till tandläkaren på torsdag, efter en horribel tid med skräck och fasa för eventuell smärta. Men jag har också ett italienskt efternamn; kanske är det orsaken? Ha ha
Nervsammanbrottet är i alla fall ytterst nära redan.
Jag tycker du ska följa den finska linjen på torsdag, live a little
;-)
Post a Comment