Igår var jag på date. Med mig själv. Vi åt lunch på Pain Quotidien, sedan gick vi på bio. Sex and the City II. Först är det vita duken-perfektion. Det är så snyggt så det gör ont. Sedan åker mina älskade vänner till Förenade Arabemiraten. Då går det utför. Hur lojal man än är går det käpprätt. Hur mycket man än älskar Carrie är det omöjligt att se charmen med Samantha i ett muslimskt land. Bara tanken på ett politiskt budskap får mig att må illa.
Jag går ändå och hoppas på en trea. Och att Michael Patrick King tonar ned. Mer dialog, mer under skinnet, mer sprit, mer lidelse, mer vänskap och systerskap i sin sanna form, mera tårar, mer huvudet-dunkar-i-takt-med-hjärtat-för-jag-har-varit-otrogen-mot-Aiden-magi, mera New York, mera LIVET. Please.
4 comments:
Och mer midwife crises!
Ja men.... j'adore!!!
Jag har ännu inte sett den trots att jag är ett stort fan. Men vill!
Kram
Åh, Sandra, du måste se den. Det finns mycket vackert i den också. John Preston är fantastisk t ex.
Post a Comment