Vår alldeles egna Carl-Philip fyller snart fem år. Vi slår på stort som vanligt och tar honom på överraskningsresa till Disneyland Paris med traditionsenlig efterfest på Kidsfactory i Waterloo där barnen får sin livs work out och föräldrarna kan lugnt titta på och småprata över ett glas Moet och snittar (medtaget av undertecknad). Jag tror verkligen på upplevelsepresenter för femåringar. Det känns väldigt 2011.
Vi tog V till Disneyland för första gången för två år sedan och min enda tanke var: "om jag ändå hade fått uppleva detta när jag var barn". Jag kunde riktigt känna den lilla flickans reaktion inom mig när Snövit och Törnrosa dök upp och leende dansade ringdans med barnen. Jag hade förmodligen dött av lycka. Det strålar över Disneyland Paris, det skimrar romantik och allt känns så där fantastiskt amerikanskt. Jag och engelsmannen är minst lika förtjusta som barnen och drömmer om den där ultimata Disneyupplevelsen som bara Florida kan erbjuda. Något som emellertid överskuggar denna perfekta barnvärld är... barnen, eller snarare, alla köer av barn (och alla ouppfostrade barn förstås, men det är ett annat inlägg). V och jag väntade i 50 minuter på att åka Cars-bilarna, det gick åt två klubbor och ett toalettbesök innan vi fick bänka oss i en McQueen. Fråga mig inte hur vi behöll platsen i kön men jag antar att jag mutade något stackars barn med socker när föräldrarna tittade bort.
Om ni funderar på att ta era barn till paradiset har jag några tips: undvik helger och anländ direkt när de öppnar på morgonen, försök att identifiera de roligaste attraktionerna innan och uppsök dem direkt när ni kommer. Och som sagt, medtag mutor av alla de slag. De kommer väl till pass, jag lovar.
No comments:
Post a Comment