Reminder

"Mamma, mamma, gunga mig!!"
"Mamma, hjääääälp, jag har fastnat med benet!"
"Maaaaaaama!!!!"

Jag sitter på en bänk i lekparken och försöker parera de envisa förvärkarna. Att göra något annat av fysisk karaktär känns högst omöjligt, allt jag vill är att sitta still och dämpa krampen med tankens makt. Men ja visst ja. Jag har två rastlösa barn som har sommarlov och så mycket spring i benen att det räcker till ett helt sprinterteam.

"Varför fick jag inte barn när jag var tjugo?" Frågan kommer lika överraskande som förvärken. Jag vet ju svaret. Jag kunde knappt koka ägg när jag var tjugo. Jag kunde däremot stå i kön till Laroy i flera timmar mitt i vintern och verkligen tro att vakterna skulle släppa in mig. Jag inbillade mig också att jag skulle bli upptäckt av en talangscout på gatan och tjäna de där miljonerna jag drömde om, utan minsta ansträngning. Vilken talang jag besatt var av mindre betydelse. Jag föll för idioter och tyckte ett vågigt mörkt page var så mycket viktigare än ett gott hjärta. Så det var därför jag, lyckligtvis inte, fick barn vid tjugo. Men jag skulle behöva lite av den där tjugoåringens energi och framtidstro.

"Maaaaaaaaaaaaaama!!"
Föräldrarparet på bänken bredvid tittar irriterat åt mitt håll. Jag vet vad de tänker. "Varför skaffar hon sig alla dessa ungar om hon inte orkar ta hand om dem?"

Jag reser mig sakta och vankar iväg till de där två underbara barnen. De där barnen. Med energi och med framtidstro.