Klockan är mitt i natten och jag är så där varm som man bara kan vara en kvävande sommarkväll i vecka 32 (gravidvecka alltså). Jag har gett upp försöken att sova, trots att jag behöver varje minut. Istället leker jag med min nya leksak, en iPad. Jag har just tagit bort bilden på min dotter och inte lyckats ersätta den med en ny. Jag skrev ett e-mail till en kompis och ville avsluta med bisous, men stavningskontrollen vägrade och bytte hela tiden ut ordet mot buskis. Inte riktigt vad jag hade i åtanke. Jag vänjer mig nog snart.
I mörkaste brysselnatten kan jag inte värja mig mina rädslor, hur mycket jag än försöker. Centralt på oroshimlen är förstås hur det ska gå med ett tredje barn, hur jag ska orka. Jag har lärt mig älska mina stunder av ensamhet, jag har egentligen alltid varit en ensamvarg och jag kan riktigt njuta av att barnen börjar bli stora och klarar sig själva mer och mer. Hur ska jag orka gå igenom spädbarnstiden igen med allt vad det innebär med amning, sömnlösa nätter och bråda dagar. Tre små personer, tre små viljor och tre krav på kärlek, uppmärksamhet och uppmuntran. En man som pendlar till San Fransisco och en mamma som pensionen till trots alltid är uppbokad (och dessutom bor en flygresa bort). Tänk om vi får ett sådant där barn som bara skriker, som är otröstlig, som, Gud förbjude, är sjuk. Hur som helst förändrar ett barn alltid världsordningen, den lilla och kanske den stora, på gott och på ont.
En natt som denna ter det sig skrämmande, i dagsljuset är det en ynnest.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
De som vet säger att ju fler desto lättare. Becks har fyra.
Och grattis till iPaden!
Det kanns inte som Becks ar en bra jamforelsegrund for min del. Har du en iPad, varfor kan jag inte attacha bilder?
Nix, jag önskar dock att jag hade en.
Hallå Milou!
Allt kommer att gå ihop. Rädslorna kommer flytta ut och kärleken växer med antalet ungar. Jag lovar och jag vet.
Kramar från Anna-Hulda!!
Kärleken växer med antalet ungar, det ska jag komma ihåg! Tack för stödet.
Post a Comment