Friday, 17 June 2011

Perspektiv

Jag traffar min van mexikanskan. Jag ar sa arg for att min staderska forlagt Lilla A:s handmalade galgar, som lag gomda i garderoben i vantan pa fars dag. Jag fick leta overallt efter hennes sma konstverk. Det tog minst fem minuter att hitta dem (jag var inte ens sen till min lunchdate). Staderskan hade hangt upp nystruken tvatt pa dem. Hmmmpfff.

Mexikanskan var arg for att den order som Philippe Starck gjort pa hennes mobler blivit forsenad och att hon var tvungen att punga ut EUR 10 000 for en cargo flight sa inte herr Starck skulle dra sig ur affaren (hon var fem minuter sen till var lunchdate).

Jag insag att min varld krympt. Nar hande det? Or more importantly, vad gor jag nu?

3 comments:

Petra said...

När jag läser din blogg så lever du i en helt annan värld eller på en annan planet än vad jag gör. Du har ett liv som jag inte kan föreställa mig eller tänka mig att ha men som jag fascineras av. Det är otroligt långt från Marika på högstadiet men ändå är du min Di Leva själsfrände. Tycker det är häftigt men jag förstår din känsla som du beskriver i inlägget!

Du får sätta dig och skriva några kluriga rebusar och lyssna på lite kloka Di Leva-texter som "ingen kan köpa livet" eller så...

Kram på dej! Det blev ju inga bilder på Di Leva på Liseberg tyvärr annars hade jag mailat dem till dej!

MilouK said...

Petra! Önskar vi kunde sitta ned med varsin kopp te och en bit kladdkaka och prata om livet igen. Vi ÄR DiLeva-själsfränder och det är det bästa! Och jag tror jag är samma högstadiebrud fortfarande, bara det att jag erövrat min engelsman nu ;-) Eller... Hur menar du? Elaborate!

Petra said...

Ja du Marika, jag skulle behöva prata med dig för att förklara vad jag menar. Började skriva ett svar här men det blir så låååångt. En vacker dag kanske vi träffas! och då! får jag berätta eller kanske i ett mail när jag kan formulera mig. Hur som, ditt liv är häftigt tycker jag! NU ska jag ut med ett par hundar!

Kram!