Plötsligt händer det

Plötsligt händer det. À sover spontan middag och mamma tar med V till affären. Jag står lätt panikslagen i köket och kalkylerar 30, kanske t.o.m. 40 minuter egen tid i en skärgårdsstuga i juli månad. Vad ska jag ta mig till? Är det nu jag ska sätta mig ned och läsa Elle och Mama som jag med goda intentioner köpte med mig när vi landat på Bromma flygfält, eller ska jag läsa den där orörda pocketboken som såldes om tre för priset av två på Waterstone i Wimbledon i början på barnens sommarlov. Ska jag slötitta på svensk TV eller småäta ur mammas skafferi? Ska jag ta fram solstolen (tänk om jag inte hittar dynan?) eller ska jag sätta mig vid trädgårdsbordet (vått sedan regnskuren)? Ska jag kanske ringa engelsmannen som sitter på jobbet, vi har ju faktiskt inte pratat sedan igår? Om jag är riktigt effektiv kanske jag hinner med ett power nap.

Jag vet inte hur länge jag står och fäktas med mina rogivande alternativ i huvudet. Men... Dörren öppnas. In kommer V med intorkad glass runt munnen och en ny vattenpistol, tillverkad i Kina av barn i hans egen ålder. Jag inser att min tid är förbi och går ut till bilen och hjälper mamma med matkassarna.

Note to self: När min dotter är på besök och höggravid med trean, stanna ute lite längre än behövligt. En panikattack kan så lätt förhindras.