Solen strålar, men det är inte därför jag sätter på mig mina skygglappar. Jag sätter på mig mina skygglappar för att jag måste gå förbi Bonpoint på väg till H&M för lite höstinköp till Lilla A. Egentligen gör det ju ingenting, ingenting alls. Men ändå.
Jag har samlat några vackra men övergivna silversmycken i en liten grön ask. De ska få följa med till Tiffany's och bli putsade med deras speciella, mer kärleksfulla puts som luktar parfym och kommer hela vägen från Fifth Avenue. Mina smycken bryr sig inte om att vi inte går in på Bonpoint. De får ju gå på Tiffany's. Och när vi kommer in hälsar personalen på mig med mitt förnamn. Jag har inte varit där sedan vigselringarna och morgongåvorna. Den snygga fransmannen med nygjord manikyr som inte gillar tjejer, hivar upp mitt visitkort ur innefickan på sin stärkta kavaj och frågar med spelad irritation varför hans inbjudningar till breakfasts at Tiffany's inte når mig. Jag har bytt adress, säger jag och skyndar snabbt att ge honom min gamla neddekade hotmail.
Medan mina små skatter putsas går jag runt bland montrarna och beundrar.
"Do you want any help, MilouK?"
"No, thank you. I'm just looking."
Egentligen gör det ju ingenting, ingetning alls. Men ändå.
3 comments:
Ska jag hälsa till personalen på Fifth Ave från dig när jag är där?
Kan jag också lämna in mina smycken för att få dem putsade? Eller måste man först se till att personalen har ens visitkort i innerfickan på sin stärkta kavaj?
Du vet att du kan när de säger "Bonjour Susanne" när du kommer in genom dörren.
Post a Comment