Thursday, 21 January 2010

Ni är härmed inbjudna...

På mitt cocktailparty är isen gjord på färskt källvatten. Ishinken kommer från Christofle. Det är något vulgärt över Christofles ishinkar. Vulgärt och gammaldags. Banalt. Jag vet inte om Christofle även tillverkar shakers men en sådan behövs för rätt temperatur och perfekt blandning. Det låter så behagligt när dryck träffar is.

Jag serverar naturligtvis champagne, raffinerade blanc de blancs. Det finns ett rejält whiskyutbud för de som vill.

Vodka är vackert. Vodka är så rent, så oskuldsfullt och ärligt. Jag är svag för ABSOLUT i alla dess former och smaker. Mindre oskuldsfullt är det röda vinet. De som vill ha rött vin på mitt cocktailparty ska få det. Men inte vilka röda viner som helst. Bara de robusta, de stolta och oklanderliga. Äldre och mörka, som franska gentlemen på Viagra.

Behöver jag säga att jag serverar gin och tonic? Gin och tonic med citronskivor skurna med mycket vass egg? Ginen dominerar förstås, den är stark. Den biter tillbaka. Ingenting för ynkryggar. Ingenting sött och ingenting sliskigt.

På mitt cocktailparty spottar ingen i glasen, de är för betydande. Glasen alltså. Handdiskade och blänkande. Ett glas i handen gör gästen vackrare. Vi skålar i kristall. Råvarorna är lika viktiga som drycken. Det är färsk frukt i cocktailen och snittarna är varma. De är dessutom små så att de går att äta snyggt. Jag vill inte att någon ska spilla.

Har jag sagt att det är smoking? Man måste ha smoking på mitt cocktailparty. Kemtvättad smoking. På borden ligger vita, stärkta linnedukar. Ljusa, krispiga, outslagna tulpaner står i glasvaser. Öppen spis och knastrande brasa. Höga Loboutinklackar, långa ben, pärlhalsband och uppsatt hår.

Långt där nere lyser Central Parks lyktor i mörkret. Det doftar No 5 och after shave. Man talar lågmält. Åtminstone till en början. Miles Davis går som en röd tråd genom natten. Flamenco Sketches och It Never Entered My Mind. Korslagda ben och belåtenhet. Glittrande ögon och välbehag. Höga ljusstakar och brinnande vekar.

Vi. Och ni.

2 comments:

Susanne Snäll said...

Och efter nördinlägget kände du dig tvungen att tydliggöra att du absolut inte har något gemensamt med en spansk halvsmutsig, systemvetarstudent som låter sig imponeras av blonda skandinaviska tjejer med hjärna och ett jobb på Kommissionen. Men det gör inget för det här är så bra. Jag bara måste hem och blanda en GT. Fast jag hade mycket hellre druckit den hemma hos dig i Loboutinklackar, glittrande ögon, pärlor runt halsen och med NYs skyline i bakgrunden.

MilouK said...

Han var inte imponerad. Vi var soulmates!!! Enough is enough.