Av olika anledningar blev jag ombedd att vila i ungefär ett år. Det har inneburit att jag mer än gärna undvikit allt vad fysisk aktivitet heter och skyllt på doctor's order. Nu har krafterna återvänt och jag har vilat klart. Jag har gått upp 7 kg sedan mitt bröllop för fyra månader sedan och jag har insett att det är dags att ta sig i den där berömda kragen innan det verkligen är för sent.Men det är lättare sagt än gjort att vända trenden. Jag måste helt enkelt ge mig ut i spåret igen, även om det är motigt och kommer att göra extremt ont. Jag längtar efter stunden efteråt, när springturen ger energi och långpromenaden piggar upp. Det var så längesedan jag hade den känslan. Jag har sakta men säkert börjat återupptäcka och återuppväcka min kropp och mina stackars förtvinade muskler.
Jag försöker att promenera hem från jobbet till exempel. Det är en 50 minuters promenad, alldeles lagom för att producera lite endorfiner på kvällen. Jag har också upptäckt WiiFit, vardagsrummets babygym. Ni som tränar under normala omständigheter skrattar åt det här, men jag måste säga att de där minimala yogaövningarna på några minuter i taget har hjälpt mig upp ur soffan, där jag legat och småfrusit under en yllefilt sedan kylan slog till. Det är en stor framgång.
Jag har också tagit steget att sluta dricka vin under veckorna. Det kan låta enkelt, men när jag upptäckte att jul och nyårsledigheten faktiskt blev en nödvändig paus från mitt vardagliga alkoholintag insåg jag att något måste göras. På väg mot ett friskare liv? Vare sig jag vill eller inte måste det i alla fall ske en förändring.
Jag återkommer om några veckor och berättar hur det går. Om det går.
No comments:
Post a Comment