En gång i tiden när Andres Lokko var het och jag var ung, satt jag bredvid honom på Jerry Seinfelds ståuppshow på Cirkus.(Jerry undrade om amerikaner var så sällsynta i Sverige att de bara fick uppträda på cirkus.)
Jag vet inte vad det var med Lokkos dragningskraft men jag befann mig ofta vid hans sida, i baren på Blacknuss, i toalettkön på Tranan och på femtonde raden på Cirkus. Jag gjorde förstås ingen deal av det, mer än att jag fick bekräftat att jag geografiskt sett stod mycket nära Stockholms hipelit och det räckte ganska långt för en vilsen, framåtsträvande 21-åring från förorten. Jag läste mig till mina åsikter i DN Söndag och The Face, jag bläddrade mig igenom Martin J och Conny Cs skivsamlingar för att förvissa mig om att jag var någorlunda rätt ute och jag sneglade på Camilla Henemarks skor i trängseln på Lollipop (detta var innan hon blev socialdemokrat, knarkare och uteliggare, dvs när hon fortfarande bar skor!).
Jag hade sett varje onsdagsavsnitt av Seinfeld sedan begynnelsen, jag spelade in på VHS och såg dem igen och min lycka var förstås fullkomlig när Jerry intog Djurgårdscenen. Jag stod upp och jag jublade. Det gjorde inte Lokko. Han satt med korslagda ben, huvudet på sned och tuggade på en tandpetare. Jag tvekade något, det kändes inte helt hipt korrekt att ge stående ovationer när kungen av nu satt tillbakalutad med huvudet på sned. Men sedan mötte jag Seinfelds blick och jag valde sida.
Andres Lokko har klippt håret och bor i Notting Hill. Jag ser honom ibland där han släntrar omkring på gatorna men han ser förstås aldrig mig. Jerry och jag däremot, vi utbyter alltid blickar i morgondiset på Upper West.
2 comments:
Andres Lokko, Henrik Schyffert och Stakka Bo. Blacknuss, Tranan och Lollipop. Åh, du var ju bara så cool när du var ung! Erkänn att du saknar 90-talet.
Du glänser i detta inlägg. Hur bra som helst! Tack och bock!
Ja, haha, och jag är inte bitter.
Post a Comment