Jag var helt besatt av AIDS när jag var tonåring. Jag var oskuld och övertygad om att jag var smittad. Så fort jag fick en förkylning trodde jag att det var AIDS. Jag stod framför spegeln i badrummet och granskade pannan i jakt på sådana där sår som Tom Hanks fick i filmen Philadelphia, jag undvek kategoriskt alla offentliga toaletter vilket resulterade i en smärtsam urinvägsinfektion en gång och jag vägrade kyssa en kille som varit "utomlands" (läs: Norge). Vilken tur att min neurotiska ådra växt bort.
2 comments:
Åh vilket roligt inlägg. Man pratar ju sällan om sånt här men jag kan bara erkänna att jag led av samma nojja som tonåring, trots att jag också var oskuld. Jag tror att debatten som drevs då och informationen som gick ut skrämde fel typer av människor. De som hade ett riskbeteende fortsatte nog ändå som vanligt, trots att det var dom som skulle ändra sig för att inte bli smittade. Men det var vi oskulder som var rädda. Märkligt.
Anna
Jag vet! Medierna lyckades verkligen med sin skräckpropaganda till små oskyldiga skolflickor. Jag gjorde förresten inte mitt första HIV-test förrän jag blev gravid. In denial, kanske!
Post a Comment