Vissnande vackert

Jag tycker de är vackra, dessa tulpaner i all sin vissenhet. De får nog stå en dag till.

Lycka i ett nötskal

Jag sitter med iPaden, ett glas vin och toner av Seal och njuter, njuter, njuter. Engelsmannen är hemma. Han nattar barnen och snart sover de alla tre. Jag har bara honom och natten framför mig. Med fötterna uppdragna i soffan. Lycka i ett nötskal.

En skönhet i köket

Titta vad jag fick i julklapp av min generösa svärmor. Vilken skönhet! Men, vad gör jag nu? Jag är ju världens sämsta hemmafru. Jag brukar fråga engelsmannen vad det blir till middag när han kommer hem från jobbet klockan nio på kvällen. Hmm... Det kanske var därför jag fick den här.

Blogawards

Jag fick ju en ärorik award från Anna Amerikana häromveckan, och det går till som följer: Utnämningen ges endast till bloggar med färre än 200 följare eller prenumeranter När man får utmärkelsen ska man göra följande:

1. Tacka den som givit dig utmärkelsen och länka.

2. Skriva ner de fem bloggar man vill lämna awarden vidare till och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.

3. Hoppas på att de fortsätter sprida awarden i den stora (lilla)bloggvärlden.

Mycket trevligt! Jag vet bara inte om man kan utnämna bloggare som redan blivit utnämnda, det kommer jag nämligen att göra nu.

1. Två öar och en fjällstuga. Denna norrländska i Stockholm som äntligen blivit mamma och kommer med insiktsfulla och humoristiska betraktelser var och varannan dag. Hon gillar både flärd och fjäll och skulle kunna ha ständig semester om det inte var för alla Monclerjackor hon måste köpa.

2. Du kan Dukan. Den här superkvinnan har gått ned 20 kg med hjälp av Dukandieten och hon rasar vidare. En äkta inspirationskälla med oräkneliga nyttotips.

3. Incidents and Accidents. Kan man bli mer vardagsglamourös? Kan man njuta av och uppskatta livet mer än denna välpolerade svenska i London, som gjort sitt livs klipp? Troligen inte. Och det är därför jag inte kan vara utan den här bloggen.

4. Amerikana. Det bara spritter positiv energi och entreprenörsanda om den här kalifornieninfluerade svenskan i Schweiz. Släng dig i väggen, Fahrman.

5. Brysselkakan och Brysselbarnen . Svenska brysselbor som underlättar min vardag genom sina kloka och klarsynta Belgienbetraktelser.

STORT TACK till er alla för er underhållning i vardagen!! För stafettpinnen vidare.

Det finns hopp

Bilden gör den inte rättvisa men den här vackra DVF-klänningen gav mig hoppet tillbaka. Hoppet om en lite... snyggare tillvaro. Vi satt i bilen alla fem och jag bad engelsmannen stanna utanför butiken så att jag kunde rusa in och scanna av rean. Också hittar jag den, sidenklänningen som får den mest urmjölkade, utmattade, utlandsvenskan att se representabel ut. Och det säger inte lite! Nu saknas bara en fest. Och det kan ju dröja.

Skruvat värre

Jag och min engelsman har varit tillsammans i elva år. Jag har alltid tagit för givet att jag är den som älskar mest i vårt förhållande. Om det är mätbart eller inte har jag aldrig tänkt på, bara varit slav under min självkänsla att det måste vara omöjligt att älska mig så mycket som jag älskar honom. Det har varit en sanning för mig. Jag har alltid agerat utifrån den sanningen, i alla val vi gjort, alla beslut vi fattat. Tills härom kvällen när vi tjafsat om något obetydligt och engelsmannen hasplar ur sig, nästan i förbigående (observera att han vanligtvis är lika romantisk som plåt-Niklas) att han söker efter kärleken i mitt ansikte, han väntar på kärleken i min blick. Och med de orden insåg jag, och vetskapen slog ned som en blixt från en klar himmel, att min man också är en människa, att han älskar mig och behöver min kärlek tillbaka. Detta tog mig elva år eller en hundradels sekund att förstå.

Mardrömsnätter

Så var det dags igen, för lite mardrömsnätter i vaket tillstånd och igen, behöver jag er hjälp. Lilla E har skorv. Inget konstigt med det, de hade mina andra barn också, men den här gången verkar den orsaka extrem klåda. Så fort E vaknar till på natten, om hon tappar nappen, blir störd av något ljud, hostar till, så börjar hon klia sig i huvudet och varje gång (ca en gång i timmen) gör hon det så frenetiskt att hon vaknar. Hon blir självklart väldigt ledsen och orolig och jag måste ta tag i hennes handskbeprydda händer tills hon lugnar ned sig och förhoppningsvis somnar om. Jag behandlar med Kelual varje kväll, som hennes läkare rekommenderar, men det verkar inte hjälpa. Någon som har något tips?

Lobster eating monsters

Med en enkel tulipan

Ja, hej och hå. Här är hela lyckliga familjen. Engelsmannen fyllde 40! Så vi firade med en puss. Sedan åkte han till Las Vegas med grabbarna. Vissa har det bra.

Bitter? Moi?!

Award till mig!!! Och ny Dukanblogg

http://flowtosuccess.blogspot.com/

Jag fick ett tips från Kim om hennes Dukan- (och mycket annat) blogg. Väldigt inspirerande och ärlig med bikinibilder och hela baletten. Till och med jag, som äter och ammar konstant, ser ett litet blinkande ljus i tunneln. Tack!

Annars är jag så ledsen att jag inte uppdaterar just nu. Jag blev så oerhört smickrad igår när jag såg att jag fått en award av underbara Anna Amerikana. Tusen, tusen tack Du.

Men det är svårt just nu. Efter nio svåra månader, en förlossning, och snart fem månader som trebarnsmamma, är det inget annat än ett spöke som möter mig i spegeln. Ett urmjölkat spöke som inte sovit mer än tre timmar i sträck på väldigt, väldigt länge. Jag älskar mina barn och skulle inte göra om någonting, det vet ni. Men för en tänkande människa är detta ett fängelse. Att inte orka vara något annat än en mamma. Och knappt det. Min egen mamma säger åt mig att det är en fas, och jag vet ju det. I alla fall vet min vänstra hjärnhalva det. Men jag tycker nog att hela den här föda barn-grejen är väldigt, väldigt komplicerad. Återkommer.