Betraktelser från ett flygplan II

Jag sitter på flyget till Accra. Barnen sover med huvudena på vardera av mina ben. Jag sitter i mitten, dricker vin och äter plantainchips. Det här är redan Afrika. Jag är den enda vita på hela planet, jag och barnen. Jag trodde det skulle kännas märkligt men det känns ingenting. Passagerarna är ovanligt glamourösa. Jag känner mig nedklädd i min tråkiga tunika och tråkiga tights. Det där nedklädda blev klart redan när vi kom till London. Jag visste att vi var bjudna på ett bröllop så jag packade en klänning. Logiskt! Jag visste inte att det traditionsenligt följer en serie middagar och luncher i samband med ett bröllop. Så jag provade varenda klänning i hela Wimbledon Village under två hysteriska timmar men hittade ingenting av intresse. Så nu sitter jag här på en Ghana International Airlinesflight med en klänning i bagaget och 400 tunikor och jag tänker att jag ända kommer att vara den dar rödflammiga och svettiga skandinaven, så det gör inte så mycket. Men så dricker jag vin också...