V är nu sex år och går i trean i det internationella skolsystemet. Som svensk är jag djupt imponerad av läroplanen och tron på en sexårings förmåga att lära. V har matteläxa varje måndag, än så länge bara addition och subtraktion men det tar en rejäl timme att göra. På onsdagar kommer han hem med tio ord som han ska skriva meningar och lära sig stava till. Varje måndag har de rättstavningstest och vi (V och jag) tolererar ingenting annat än alla rätt. V ska dessutom läsa två böcker i veckan (läseböcker anpassade till hans nivå, ca tre meningar på varje sida, 25 sidor) först läser han för läraren i skolan som ger ett omdöme för varje bok, sedan hemma där vi kompletterar med ett omdöme. En gång i veckan lånar de böcker på skolbiblioteket som vi läser här hemma tillsammans. V ifrågasätter aldrig sin läxläsning, det är en naturlig del av vardagen och jag hoppas det så förblir!
Förra året var det däremot lite tuffare. Det var ett stort steg för den femåriga V att gå från en slapp och lekvänlig lokal maternelle till en skolstruktur med lektioner och en del krav. V ville verkligen bara leka då och förstod inte vitsen med att sitta still och lyssna och lära. Jag vet inte om det är rätt eller fel, men han har verkligen växt in i rollen som elev och nu kan han kosta på att både vara energisk och tillfreds, liten och stor, busig och duktig. Allt i en enda salig blandning. Det gäller att hänga med!
1 comment:
Låter ju bra att V verkar ta det naturligt med läxor.
Här i sverige tycker jag att det nog över lag är för slappt i de kommunala skolorna. Jag menar inte läxorna, utan mer attityd i skolan, på lektioner osv. Både från elever och lärare. Hörde tom om en skola där eleverna skulle få tugga tuggummi (sockerfritt) på lektionerna för att de skulle skapa arbetsro!!
Hur många måste inte springa och spotta ut det när "smaken tar slut" eller hur mår magarna efter allt tuggande?
Vi får väl flytta till Bryssel :-)
(Mina kids är 18, 16, 12, 7.)
Post a Comment