Ett välsignat tillstånd

Inga uppdateringar, inga nya dukanrecept, inte ens en viktredogörelse så långt ögat når. OK, here goes... jag är gravid. Och när jag är gravid då slutar alla lagar och regler att gälla, då samlar alla kloka livsstilsböcker damm och framför allt slutar min vänstra hjärnhalva fungera. Och den högra för den delen. Nu är jag i vecka 19, nu har alla dessa ohämmade, banala och ibland groteska gravidsymptom avtagit något. Nu kan jag kanske skriva igen.

Det som händer med mig när jag är gravid är följande:
- illamående. Inte morning sickness men 24/7 sickness. Det enda som mildrar detta gudsförgjätna tillstånd är att äta. Förlåt Dukan, men jag åt konstant i 8 veckor (förutom när jag sov).
- trötthet. Inte den där tröttheten som botas av en dusch eller en kopp kaffe. Förlamande, förgörande trötthet som tar över hela ens väsen. Inte ens mina barn kan väcka mig.
- förhöjt luktsinne. Fråga mig inte varför, men jag fick kväljningar när jag gick in i vårt sovrum (vilket komplicerade livet eftersom jag alltid var trött). Jag fick kväljningar av lukten av diskmedlet, tvättmedlet, sköljmedlet, Molton Browntvålen och alla typer av parfym. Jag vädrade dagligen lakanen för att jag över huvudtaget skulle kunna ligga i dem. Sovrumsfönstret stod öppet dygnet runt, jag kunde ändå inte andas. Om engelsmannen råkade stänga sovrumsdörren fick jag andnöd.
- ull-aversion. Det är sant. Jag kunde inte bära ylle, bara bomullskläder.
- okontrollerbar kropptemperatur. Den här är svår. I januari och februari, när det var kallt, så frös jag in i märgen, men jag var varm som hade jag feber på kroppsytan. Ett fruktansvärt tillstånd, fullkomligt omöjligt att kontrollera.

Minnet är kort. Jag tycker fortfarande att graviditeten är ett välsignat tillstånd, trots det jag just beskrivit ovan och trots oron för allt som kan gå fel. Varje gång är det en erfarenhet, en kunskap en välsignelse att tappa kontrollen över sin egen kropp och sitt egna beteende, särskilt för en sådan som jag som kommit att älska självkontroll och fokus. Ska jag nämna en till fördel? Den här gången behöver jag inte leda möten i instängda mötesrum på EU-Kommissionen med hundra blickar från kostymklädda män på min växande mage. Den friheten, att slippa männen, är en gåva i ett välsignat tillstånd.

Viktredogörelsen? Jag har redan gått upp 5 kg. Jag tror vi hoppar över bildbeviset den här gången.