Vi vaknar till ännu en strålande dag i Bryssel. Den här våren har hittills varit oslagbar, kan knappt komma ihåg när det regnade senast. Betyder det att det blir en blöt sommar? Antagligen... På något sätt måste ju allt detta ljuva kompenseras. Men nu blommar magnolia och körsbär, vitsippor och påskliljor och det är bara att njuta av caffe latten på Place Brugmann. Inte för att det är där jag sitter. Jag sitter vid köksbordet och skriver i ilfart, för snart har jag fått min dispans, snart har barnen tappat tålamodet. Och engelsmannen, stackars engelsmannen genomled en höftledsoperation för tre veckor sedan (jag visste att det fanns en nackdel med att gifta sig med den där vackra, vältränade sorten!). Han skulle ha varit på benen nu, men fick en fraktur på lårbenet när protesen hamrades in, så nu är det sängläge i tre veckor till. Jag gör så gott jag kan, men jag är en nasty nurse. Hur mycket jag än försöker (well...) så har jag det inte i mig, det där att ta hand om andra. Jag gör så gott jag kan.
Tack förresten för gratulationerna. När man väntar tredje barnet möts man av respekt. Tills Anna Hulda berättade att hon hade sex. Barn, alltså. DET är respekt!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Tack för respekten, men du jag fuskade. Jag började med tre på en gång sen blev det en och avslutningsvis så slog vi till med två. Med andra ord bara tre graviditeter. Sköt om dig nu och ha en trevlig Lördakväll!
Hälsningar Anna-Hulda!
Men grattis!
Du vet, alla goda ting är tre och barn är så söta, när de sover:O)
ja, sjuka karlar med...
Hoppas han kommer på benen snart och får komma igång.
Mvh Kin@
Huvudet på spiken Kin@!
Hej! Har följ din blogg i smyg;) saknar dina motiverande och inspirerande inlägg. Hoppas du mår bättre snart:)
Kram från en trebarnsmamma!
Post a Comment