Nya tillskott

De här UGGsen är för varma för Brysselvåren men jag ville bara visa mina nya tillskott. Jag längtar nästan till hösten. Engelsmannen köpte dem till mig i San Fransisco men jag vet inte om de är så mycket billigare där.

Simple statement

Alla borde ha ett par leopardballerinas till våren. Jag köpte dessa från Pretty Ballerinas. Jag älskar den cerise kanten, tänk vad detaljer gör! De funkar till allt och flats är allt jag vill ha under graviditeten.

Våren är nästan bäst när det är stövel- och kavajväder, men i Bryssel är våren över på några veckor och det blir varmt så fort, så det blir oftast lågskor (som mormor skulle säga) direkt.

Nu skapar vi vårlooken

Gravid eller inte, huden måste få sitt. Jag är värdelös på att smörja in, peela och fixa men måste ge mig själv en chans. Jag är trots allt snart 38 och gravid med tredje barnet. Det kan ju sluta hur som helst. Jag hade siktat in mig på Kiehl's svindyra bodybutter men till min stora förvåning tipsade den snälla säljaren mig att fortsätta använda min vanliga hudkräm och blanda den med mandelolja. Min är Kiehl's Creme de Corps och jag köper den på pump. Kombinationen av den och ren mandelolja är oslagbar, man blir inte bara mjuk och len utan också lite sådär snyggt skimrande utan att se flottig ut. Jag kan varmt rekommendera denna lilla huskur. Den gör under!

Lack of

Inspirationen försvann med kylan, kanske. Ni anar inte, jag har nya ballerinas, ny sändning från San Fransisco, nya vårtankar och tips. Varje morgon tänker jag att idag ska jag... sedan rusar tiden iväg och kvällen går åt till att hämta andan och vila. Jag vet inte vad som hände, men jag kommer tillbaka. Det gör jag!

Den vackra, vältränade sorten

Vi vaknar till ännu en strålande dag i Bryssel. Den här våren har hittills varit oslagbar, kan knappt komma ihåg när det regnade senast. Betyder det att det blir en blöt sommar? Antagligen... På något sätt måste ju allt detta ljuva kompenseras. Men nu blommar magnolia och körsbär, vitsippor och påskliljor och det är bara att njuta av caffe latten på Place Brugmann. Inte för att det är där jag sitter. Jag sitter vid köksbordet och skriver i ilfart, för snart har jag fått min dispans, snart har barnen tappat tålamodet. Och engelsmannen, stackars engelsmannen genomled en höftledsoperation för tre veckor sedan (jag visste att det fanns en nackdel med att gifta sig med den där vackra, vältränade sorten!). Han skulle ha varit på benen nu, men fick en fraktur på lårbenet när protesen hamrades in, så nu är det sängläge i tre veckor till. Jag gör så gott jag kan, men jag är en nasty nurse. Hur mycket jag än försöker (well...) så har jag det inte i mig, det där att ta hand om andra. Jag gör så gott jag kan.

Tack förresten för gratulationerna. När man väntar tredje barnet möts man av respekt. Tills Anna Hulda berättade att hon hade sex. Barn, alltså. DET är respekt!

Ett välsignat tillstånd

Inga uppdateringar, inga nya dukanrecept, inte ens en viktredogörelse så långt ögat når. OK, here goes... jag är gravid. Och när jag är gravid då slutar alla lagar och regler att gälla, då samlar alla kloka livsstilsböcker damm och framför allt slutar min vänstra hjärnhalva fungera. Och den högra för den delen. Nu är jag i vecka 19, nu har alla dessa ohämmade, banala och ibland groteska gravidsymptom avtagit något. Nu kan jag kanske skriva igen.

Det som händer med mig när jag är gravid är följande:
- illamående. Inte morning sickness men 24/7 sickness. Det enda som mildrar detta gudsförgjätna tillstånd är att äta. Förlåt Dukan, men jag åt konstant i 8 veckor (förutom när jag sov).
- trötthet. Inte den där tröttheten som botas av en dusch eller en kopp kaffe. Förlamande, förgörande trötthet som tar över hela ens väsen. Inte ens mina barn kan väcka mig.
- förhöjt luktsinne. Fråga mig inte varför, men jag fick kväljningar när jag gick in i vårt sovrum (vilket komplicerade livet eftersom jag alltid var trött). Jag fick kväljningar av lukten av diskmedlet, tvättmedlet, sköljmedlet, Molton Browntvålen och alla typer av parfym. Jag vädrade dagligen lakanen för att jag över huvudtaget skulle kunna ligga i dem. Sovrumsfönstret stod öppet dygnet runt, jag kunde ändå inte andas. Om engelsmannen råkade stänga sovrumsdörren fick jag andnöd.
- ull-aversion. Det är sant. Jag kunde inte bära ylle, bara bomullskläder.
- okontrollerbar kropptemperatur. Den här är svår. I januari och februari, när det var kallt, så frös jag in i märgen, men jag var varm som hade jag feber på kroppsytan. Ett fruktansvärt tillstånd, fullkomligt omöjligt att kontrollera.

Minnet är kort. Jag tycker fortfarande att graviditeten är ett välsignat tillstånd, trots det jag just beskrivit ovan och trots oron för allt som kan gå fel. Varje gång är det en erfarenhet, en kunskap en välsignelse att tappa kontrollen över sin egen kropp och sitt egna beteende, särskilt för en sådan som jag som kommit att älska självkontroll och fokus. Ska jag nämna en till fördel? Den här gången behöver jag inte leda möten i instängda mötesrum på EU-Kommissionen med hundra blickar från kostymklädda män på min växande mage. Den friheten, att slippa männen, är en gåva i ett välsignat tillstånd.

Viktredogörelsen? Jag har redan gått upp 5 kg. Jag tror vi hoppar över bildbeviset den här gången.