Monday 30 November 2009

All I want for xmas is you

Vi julpyntar. Hur ofta har jag inte fnyst åt pynt? Det kan ju inte bli värre. Ullared, förort, clutter, damm och tomtar. Det tillhör en och samma kategori - bad taste. Jag pyntade förstås aldrig, min värld var betydligt större än så (vem vill julpynta när man kan dricka GT?). Jag hade inte tid, jag jobbade till 22 den 23:e, flög ensam till Sverige den 24:e, var trött och ynklig den 25:e, bakfull den 26:e och tillbaka på jobbet den 27:e.

Det var fem år sedan. Nu finns det en förväntansfull fyraåring med stora bruna ögon i mitt liv som har frågat varje dag sedan midsommar: "När ÄR det jul, mamma?" Förra året bet jag i det sura äpplet, åkte ut till IKEA och köpte all den där skiten i plast som står precis vid kassorna, allt det där som gör att Kamprad darrhänt pressar och pressar ned sedlarna i sina fula, billiga 70-tals jeans på Smålandslätten. Jag plockade på mig Kallt, Varmt, Snö, Väntan, och alla andra vidriga artiklar som i IKEA-hangaren ser acceptabla ut. Det är först man kommer till Liberty's som man inser hur extremt fult allt är på IKEA.

I år kom Åhlens igång med julpyntet redan i oktober. Jag vet, för jag var hemma på tjänsteresa och släpade till engelsmannens förskräckelse med mig två nya adventsljusstakar, två oversized julstjärnor, matchande löpare och fyra flaskor glögg som handbagage. SAS-flygvärdinnan log stelt igenkännande och svor i tysthet över att jag tog upp hela ekonomiflexhyllan utan att blinka. Affärsmännen vände äcklat bort blickarna och bläddrade förstrött vidare i Financial Times helgbilaga.

Sedan kom första advent och fyraåringen hoppade exalterat runt i vardagsrummet och vräkte upp varenda påse och kartong med kulor, bockar och stjärnor. Det tog oss en hel dag att få ordning på alla energikrävande ting som tredubblar januaris elräkning till Electrabels förtjusning.

Engelsmannen går runt och släcker på kvällen, när jag vill att det ska lysa hela natten, så att alla som går förbi utanför kan se hur julfriden råder, hur pyntat, fint, gemytligt lyckligt vi har det i vårt hem.

Sedan kommer nästa fråga: "Mamma, när kommer snön?"

Kamprad, när fixar du snö till folket? Du har några veckor på dig. Sedan säljer du och går vidare så att vi andra kan handla på Liberty's nästa år utan minsta dåligt samvete över att julpynt är tio gånger billigare någon annanstans.

2 comments:

Susanne Snäll said...

Det är inte bara barnen som påverkar motståndskraften till att julpynta. Det är nått med åldern. Jag som endast brukar hänga upp en ensam vit stjärna. Jag har i år verkligen gått loss. Vi har förutom den ensamma vita stjärnan, en löpare på matbordet, en adventsljusstake från Design House Stockholm OCH en vit mini Amaryllis på gång. (Den borde väl blomma till jul, eller?) Det här kan sluta hur som helst.

Ett underbart inlägg och jag vill läsa mer! Men framförallt vill jag fira jul med Jackie och John och The Amarteys.

MilouK said...

I Love you!! Som ma säger på ren amerikanska. Vi vill fira jul med er också!!

En liten avstickare, jag insisterade på vita amaryllis på bordsarrangemangen på bröllopet trots att det inte var säsong. Det är inte heller helt friskt. Jag tror du omedvetet registrerade detta mellan skålarna och bestämde dig för vit amaryllis till jul.