Tuesday, 31 August 2010
En film att se
Nu har jag sett De Ofrivilliga. Ett skrämmande mitt i prick porträtt av Sverige, bland det bästa jag sett. Alla borde se den. Om inte alla har sett den redan vill säga, den borde ha gått för fulla hus.
Eller vill människor bara se Samantha göra bort sig i Abu Dhabi nu för tiden?
Thursday, 26 August 2010
Tack mamma?
Nu har jag också läst Skynda Att Älska, och jag tycker också att den bra, i all sin kaxig-man-öppnar-upp-och-visar-känslor-för-sin-besynnerliga-slutna-far prakt.
Jag undrar emellertid lite över mamma Schulman. I boken framstår hon endast som en distansierad cigarettrökande, kaffedrickande, korsodslösande kvinna. Jag undrar om det möjligtvis var hon som röjde väg för de bedårande far&son-minnena, som arrangerade de ingjutna traditionerna och såg till att vardagen fungerade för sitt lilla fotbollslag. Jag längtar efter uppföljaren "Skynda att tacka din mamma ordentligt innan hon också dukar under".
Thursday, 19 August 2010
Tuesday, 17 August 2010
Elaka tanke
För ungefär ett år sedan såldes vårt fina hus som vi hyrt i fyra år så vi fick snällt flytta vidare, som värsta zigenarna. I huset fanns en källare som alltid svämmade över när det regnade mycket. Det gick inte att göra något åt, vattnet kom underifrån, det hann aldrig sjunka undan om det regnade riktigt kraftigt.
Nu har regnet vräkt ned i flera dagar och det är nästan att man önskar att det ska vräka på lite till. Bara för sakens skull, liksom. Mohahahahahah.
Friday, 13 August 2010
Kulturkrock
Jag är i Bryssel nu. Jag vet att jag inte får, stilpolisen säger nej, men jag kan inte låta bli. Jag sätter på mig mina slitna Sebago en sista gång. Jag lovar mig själv att det är sista gången för säsongen. Jag vill bara känna klipphällarna, glittret och stillheten lite, lite till.
Svär över allt det tillrättalagda. Jag promenerar med V till tennisen. Alla andra jäkla ungar åker suvve. Det är bara jag och au-pairerna som går. Vill att V ska behålla kraften i benen. Vill inte att han ska bli så himla bekväm. Men snart sitter man väl där i suvven, dricker en latte ur Starbucksmuggen och klagar över en ofilad nagel. Tacka vet jag utedass och flugfångare.
Välkommen hem Milou. Samma visa varje år. Att man aldrig lär sig.
Subscribe to:
Posts (Atom)