Också föder jag vårt andra barn och livet förändras igen. A anländer med lugn och vishet och nya betrakelser och aldrig slutar jag förvånas av deras förmåga att förändra oss, att få oss att totalt stanna upp och andas tillvaron och börja om igen.
Vi hamnade på neonatal. Jag fick feberfrossa under värkarbetet och det misstänktes infektion. A hölls under bevakning i tre dagar sedan fick vi komma hem. Neonatalavdelningen är en annan värld. Slussen mellan korridoren och avdelningen är mer än en sluss, är en port in i livets rike. Livet, för att de små, oskyldiga hålls vid liv. Där inne har världen verkligen stannat. De trötta, ledsna och starka mammorna sitter sida vid sida med sina för tidigt födda tvillingar, trillingar, döttrar och söner och värker av oro. De sitter där dag ut och dag in och viker inte. Papporna står i bakgrunden, lider och gör så gott de kan. Jag såg en morfar sitta ensam på en bänk och lät tårarna rinna. En mamma ringde sin mamma som kom dit ögonblickligen och fanns vid sin dotters sida, med sina barnbarnsminiatyrer ute ur kuvösen ett tag för att känna sin mammas och mormors närhet. Den här avskalade miljön där alla indiver är så nakna och så verkliga suddar ut alla karriärsplaner, alla tuffa arbetsmiljöer och alla löneförhandlingar. Det viktiga är bara att en dag få ta sin lilla A där ifrån och åka hem och börja leva.
Nu är vi hemma och V är utom sig av stolthet och svartsjuka. Jag har 20 veckors mammaledighet och ska försöka få tillvaron att fungera för alla under den här korta tiden. Äntligen får jag nytta av den där time management kursen som var så dyr.
Vi hamnade på neonatal. Jag fick feberfrossa under värkarbetet och det misstänktes infektion. A hölls under bevakning i tre dagar sedan fick vi komma hem. Neonatalavdelningen är en annan värld. Slussen mellan korridoren och avdelningen är mer än en sluss, är en port in i livets rike. Livet, för att de små, oskyldiga hålls vid liv. Där inne har världen verkligen stannat. De trötta, ledsna och starka mammorna sitter sida vid sida med sina för tidigt födda tvillingar, trillingar, döttrar och söner och värker av oro. De sitter där dag ut och dag in och viker inte. Papporna står i bakgrunden, lider och gör så gott de kan. Jag såg en morfar sitta ensam på en bänk och lät tårarna rinna. En mamma ringde sin mamma som kom dit ögonblickligen och fanns vid sin dotters sida, med sina barnbarnsminiatyrer ute ur kuvösen ett tag för att känna sin mammas och mormors närhet. Den här avskalade miljön där alla indiver är så nakna och så verkliga suddar ut alla karriärsplaner, alla tuffa arbetsmiljöer och alla löneförhandlingar. Det viktiga är bara att en dag få ta sin lilla A där ifrån och åka hem och börja leva.
Nu är vi hemma och V är utom sig av stolthet och svartsjuka. Jag har 20 veckors mammaledighet och ska försöka få tillvaron att fungera för alla under den här korta tiden. Äntligen får jag nytta av den där time management kursen som var så dyr.
No comments:
Post a Comment