Stina Lundberg är en journalist i övre medelåldern som ger ett så pass sympatiskt intryck att kända personer ibland öppnar sig för henne, ibland hoppar inför henne. I ett program intervjuade hon Plura, Annika Falkengren, Laleh samt en amerikan som deltagit i Gulfkriget. Intervjun med Falkengren var en riktig besvikelse. Här satt finanssveriges mäktigaste person. Istället för att tala om karriär, makt, syn på finansvärlden var Stina på offensiven: det var upprörande att Falkengren skickats på internat vid 13 års ålder och det var svårförståeligt att Falkengren tagit ett VD-jobb tre månader efter dotterns födsel. Stina befann sig i ett slags fejkat chocktillstånd och det var aningen irriterande att behöva se hur hon trodde sig representera sanningen och normen. Det är RÄTT att vara hemma med sina barn, det är FEL att arbeta som bank-VD när barn är små. Mervärdet av att fokusera på det dåliga samvetet när man har tio minuters intervjutid med Sveriges mäktigaste är obefintligt, så länge inte överviktiga medelmåttor i förorten mår bättre av att höra att Sveriges mäktigaste kvinna faktiskt är en dålig mamma. För definitionen "bra mamma" är förstås att lämna jobbet kl 14.00, torka banankladd och sätta på en Bamse-DVD när man pratar i telefon eller stryker mannens urblekta skjortor. Vilken tur. När ska Stina, och så många med henne ge upp denna eviga, tråkiga och tillbakasträvande Syster Duktig-roll och istället låta människor finna sina egna lösningar på karriär, balans och livsval utan att behöva dömas därefter. Om inte annat så för Eva Hamiltons skull så hon slipper sitta och skämmas å Stinas vägnar. Vakna Sverige.
No comments:
Post a Comment