Lite mer av det goda

Igår promenerade jag från Bastille där vi bor, bort till operahuset och tillbaka. Det måste ju vara flera mil! Jag visste faktiskt inte att Paris var så promenadvänligt. Packa foträta skor (jag har gått i UGGs för det är ganska kallt här) en snygg scarf och solglasögon för dagsbruket och spara klackarna till kvällen. Det är mitt lilla tips! Idag gick jag från Bastiljen, ned till Seine och längs med den vackra, lite bitterljuva floden, förbi Notre Dame, förbi Sorbonne och in i Jardin du Luxembourg. Denna oas, som gjord för djupa samtal och ömma fötter. Jag fortsatte upp på fina Rue de Fleurs och nådde till sist målet: Le Bon Marche. Jag visste inte detta förrän idag men vet ni? Man behöver inte trängas med rika asiater på La Fayette. Man kan i lugn och ro prova Monclerjackor och dofta på Diptyqueljus på Le Bon Marche. Det går alldeles utmärkt! Jag tog en lunch där också, lutade mig tillbaka och iakttog pariskvinnorna. Mycket har jag lärt mig i Bryssel, och i Paris finns det lite mer av allt det goda. Vilken lisa för själen. Rött läppstift är ett stående inslag. Jag njuter vraiment!

Lyxprostituerade och annat fint folk

...åt middag på Pershing Hall igår kväll. Engelsmannen och jag fick det bästa bordet så att vi kunde blicka ut över härligheten. Ni vet, unga (jätteunga), vackra asiater och deras slibbiga, rastlösa bordskavaljerer. Stället i sig var snyggt och spännande, men efter att ha ätit på Ze Kitchen kvällen innan blev maten lite av en besvikelse. Det gjorde inte så mycket. Jag åt en ostörd middag med min man. Ingen spillde ut mjölk eller vägrade äta sin broccoli. Det räcker ganska långt!

Den ultimata Parisguiden ;-)

Lyxshopping och livsnjutning, allt i ett: värm upp med en espresso på Place des Vosges. Promenera längs Rue des Francs Bourgeois. En helt underbar liten gata med en massa fina butiker, bl a Zadig et Voltaire, Mellow Yellow, Jo Malone, Diptyque och Repetto. Ta vänster på Rue de Temple. Njut av vackra Hotel de Ville. Ta sedan en taxi på Rue Rivoli till Rue de Faubourg Saint Honore (taxi för att slippa trängseln med alla era papperspåsar). Et voila. The rue of all rues. Promenera upp och ned. Glöm ej Place Vendome. Idag överskred jag gränser för vad ett par skor får kosta. Aj aj aj. Snart, middag med engelsmannen på Pershing Hall. Dyrskorna får följa med.

Där kvinnor är kvinnor

Vaknar upp lite halvbakis efter en helt fantastisk kväll på Ze Kitchen vid Quai des Grands Augustins. Vilken mat!!! Vilket ställe. Jag ska snart råda bot på tröttheten med en pain chocolate och en kaffe på Place de Vosges. Ni ser! Jag börjar name-droppa! Snart är jag Paris. Vet ni vad jag älskar mest med den här staden? Att kvinnor är riktiga kvinnor. Men det kan vi prata mer om en annan gång. Jag har en stad att utforska. Bisous!

Paris Paris

Vi mellanlandar i London men åker vidare till Paris idag. Barnen får stanna på den här sidan engelska kanalen. Hos farmor. Jag och engelsmannen får kombinera business med pleasure i några dagar. Well, mest pleasure för mig. Lilla E gråter och skriker, släpper mig inte ur sikte, drar i mitt hår och trycker sitt lilla mjuka ansikte mot mitt. Hon VET! Hon vet att mamma ska gå längs Seine, dricka kaffe på uppvärmda uteserveringar och äta långa middagar med mycket vin. Hon vet det!

Romantisk stockholmshelg

Vi var i Stockholm pa ett bedarande oktoberbrollop, det gjorde susen for tva trotta trebarnsforaldrar som inte fick nagon semester i sommar. Jag har ett litet tips till alla mina tjejkompisar darute. Om du nagon gang kanner dig... uttrakad. Kla din man i frack. Just do it.

Grupptryck

Min son går i en skola där det arrangeras pumpkin carving competitions och cake sales. Bara en sådan sak. Men i år överträffar vi oss själva och bakar både kakor och gör om pumpor till Gene Simmons. Vad är det som har hänt? Det måste ha något att göra med den där flytten...

Komplicerat var ordet

Det var så längesedan jag skrev. Jag vet inte varför. Kanske håller jag andan. Kanske kretsar allting fortfarande kring lilla E och allt det vi upplevde för inte särskilt längesedan. Det går bra. Varje dag utan anfall är ju bra. Och jag tror mig slappna av. Jag tror mig slappna av tills hon gör en häftig rörelse, nickar till lite för snabbt eller tappar balansen. Då rusar hjärtat. Men det går bra. Än inga tecken på försenad utveckling eller andra men. Än bara sprudlande blickar och imse vimse spindelberoende. Som vi älskar våra barn. Som ingenting annat spelar någon roll. Men vi har mer på agendan. En flytt. Över kanalen. Skräckblandad förtjusning, men mest bara skräck. Jag som lärt mig avsky förändring. Och hur kan jag flytta från ett liv jag älskar? Vill inte. Vill bara bo i en skyddad expatsvärld på fina gatan med fina skolan och fina tjänstebilen för alltid. Jag är den konservativa medelklassnobben personifierad. Inte är jag stolt, bara ärlig. Jag tänker förbjudna tankar som jag inte kan dela med någon. Hur ska jag klara svenssonlivet i läskiga London? Komplicerat är ordet. Fruktan är känslan. Och den äter upp mig innan jag ens hunnit packa den första kartongen.